| Summary: | Barn får färre möjligheter att skapa och utforma sina egna platser att leka på då samhället urbaniseras. Samtidigt förväntar samhället att de ska lära sig att programmera tidigare i livet. Barn leker oftare i designade lekplatser där man har färre möjlighet att bygga sina egna kojor och gömställen. Detta arbete utforskar hur programmeringsbara artefakter i lekplatser kan approprieras av barn i ett försök att ge barnen mer makt över lekplatserna. En prototyp bestående av tre insektsformade artefakter, ett programmeringsspråk, och en utvecklingsmiljö designades och utvecklades specifikt för denna studie. Den utvärderades av 20 barn i åldrarna 8–10 år indelade i fem grupper. Studien tog plats utomhus i närheten till platser där deltagarna ofta lekte. Utifrån observationer av när prototypen utforskas och intervjuer med deltagarna gjordes en tematisk analys. Analysen resulterade i fem teman; kontroll över prototyper, fokus på sig själv, fokus på att stödja andra, social hierarki kring enheten, och användning av prototyper. Studiens resultat indikerar att programmeringsspråk och dess utvecklingsmiljöer inte bara är ett verktyg i approprieringen av lekutrymmet, utan även en del av kontexten som ramar in lek och kan där igenom approprieras i sig själv. Genom detta kan programmeringen bli en del av leken. Dessutom, designarbetet och utvärderingen av designen genererade insikter i hur man kan arbeta med och studera programmeringsbara lekplatser. === Children get fewer opportunities to create and shape the places they play in due to the urbanization of society. Meanwhile, society has begun expecting them to begin learning to code at earlier ages. As more children play in designed playgrounds, they have fewer chances to build their own treehouses and hideouts. This study attempts to explore how programmable props in playgrounds afford appropriation by children, in an attempt to give them more power over the playgrounds and their play. A set of programmable playground props were designed and developed into a prototype. A prototype consisting of three artefacts shaped like insects, a programming language, and a development environment was designed. The prototype was tested and evaluated by 20 children in the ages eight to ten divided into five groups. The study took place outside close to where the participants normally played. A thematic analysis was done on the observations of the prototype being used and the recorded conversations from group interviews with the participants. The analysis resulted in five themes; control over the prototype, focus on self, focus on supporting others, social hierarchy around the device, and usages of the prototype. The result of the study suggests that programming languages and development tools are not just tools in the appropriation of play spaces, but also structures that can frame play. Through this, the programming becomes part of the play. Additionally, the design process and study generated insights on how you can work with and study programmable playgrounds.
|
|---|
