| Summary: | Bakgrund: Att dela en måltid förenar människor och är ett uttryck för tillhörighet. Måltidens betydelse för barn som bor på institutioner är dock ett outforskat område, i synnerhet för ensamkommande barn. Denna kunskapslucka är särskilt aktuell idag på grund av de senaste årens flyktingströmmar till Sverige som har inneburit att allt fler hem för vård och boende (HVB-hem) har ensamkommande barn som målgrupp. Syfte: Att undersöka hur personal på HVB-hem för ensamkommande barn upplever måltidens betydelse. Metod: Semistrukturerade intervjuer med tre kvinnor och tre män, alla behandlingsassistenter från fyra olika HVB-hem i ett län i Mellansverige. Ett inklusionskriterium var att alla informanter var involverade i måltiderna på verksamheten. Intervjuerna spelades in, transkriberades och analyserades med tematisk analys. Resultat: Tre teman identifierades: Mötet, Menyn och Huvudgästen. Personalen betraktade måltiden som en viktig samlingspunkt i verksamheten något som dock upplevdes svårt att uppnå i praktiken. Vidare anpassades menyn utifrån ungdomarnas preferens och bakgrund. Huvudgästerna, de ensamkommande barnen, skildrades både som flyktingar med ett påverkat förhållande till mat men också som tonåringar med ett okomplicerat ätbeteende. Slutsats: Den gemensamma måltidens betydelse på HVB-hem besitter både likheter och skillnader med familjemåltiden. Personalen visade genom den gemensamma måltiden ett hänsynstagande gentemot ungdomens cuisine som en del av identiteten och serverade bekant mat. Däremot lärdes målmedvetet svenska normer kring måltiden ut vilket möjligen kan förklaras genom att det upplevdes som ett första steg i integrationen. Vidare pågår ungdomarnas integration och asylprocess parallellt med identitetsarbetet vilket utgör en stor skillnad jämfört med ungdomar vid den traditionella familjemåltiden.
|
|---|
