| Summary: | Genom att intervjua sex förskollärare har syftet med denna studie varit att skapa större förståelse gällande förskollärares uppfattningar om hur anknytningsrelationer upprätthålls till äldre barn i förskolan. Studien har sin teoretiska grund i anknytningsteorin och kvalitativa intervjuer har använts som metod för att ta del av förskollärares beskrivningar. Resultatet visar att upprätthållandet av anknytningsrelationer är ett städnigt arbete som hela tiden måste vårdas. Att utläsa förbestämda konkreta metoder som antas av förskollärare i syfte att upprätthålla anknytningsrelationerna till äldre barn i förskolan blir utifrån förskollärares beskrivningar en svårighet. Det tycks snarare handla om att möta barns känslomässiga behov i stunden, vilket kan ses innebära att det inte finns förbestämda manualer för hur det ska gå till. Barnets långsiktiga och kortsiktiga behov är det som avgör och styr hur förskollärare agerar gentemot barnen i upprätthållandet av anknytningsrelationerna. Förskollärares beskrivningar visar att det inte är situationerna i sig som väcker ett behov hos barnet av att tanka trygghet hos förskollärare, utan det tycks vara känslan som situationen frambringar hos barnet som väcker behovet av trygghetstankande.
|
|---|
