| Summary: | Denna studie undersöker socialsekreterares upplevelser då språkbarriärer uppstår i kommunikationen mellan dem själva och vårdnadshavare som talar lite eller ingen svenska och är föremål för en barnavårdsutredning. Studien baseras på en tematisk analys av tio kvalitativa intervjuer med socialsekreterare som aktivt jobbar eller har jobbat med utredningsarbete. Analysen har gjorts utifrån tre teoretiska begrepp: objektet, ömsesidig förståelse och lingvistiskt kapital, som tillsammans skapar en djupare förståelse kring interaktioner och kommunikation. Resultaten påvisar olika utmaningar för socialsekreterare och vilka strategier de använder då de möter vårdnadshavare som talar lite eller ingen svenska. De utmaningar som socialsekreterarna upplever består bland annat av svårigheter i relationsskapandet, att det myndighetsspråk de använder i arbetet försvårar kommunikationen, samt det faktum att utredningsprocessen ofta är tolkad. Det påvisas också att socialsekreterarna har flera strategier som de använder sig av i sin kommunikation för att uppnå ömsesidig förståelse mellan de själva och vårdnadshavarna. De mest centrala strategierna är hur de anpassar språket, och hur de på ett medvetet sätt förhåller sig till vårdnadshavarens kulturella bakgrund. Resultatet belyser därutöver det förhållningssätt som socialsekreterare har för att jämna ut maktrelationen genom språket. Det konstateras även att utredningar som präglas av språkbarriärer upplevs som mer tidskrävande och att vårdnadshavare som talar lite eller ingen svenska inte har möjlighet att utredas på samma sätt som svensktalande vårdnadshavare. Trots att socialsekreterarna förefaller vara medvetna om dessa faktorer kan de inte alltid säkerställa att utredningen genomförs rättssäkert. Studien uppvisar att det både saknas forskning och kunskap inom området.
|
|---|
