| Summary: | Studiens syfte var att beskriva och fördjupa kunskapen om hur speciallärarens roll somskolutvecklare, förändringsagent (Bladini, 1990, s.254), bedrivs och uppfattas av mig somblivande speciallärare. Genom att i ett aktionsforskningsprojekt studera min egen roll som speciallärare i rollen som förändringsagent ville jag anta ett inifrånperspektiv och försöka få syn påvad som kännetecknar förändringspraktiken och vilka arrangemang som håller ihop den. Det finns flera exempel på studier där praktiknära forskning använts i skolutvecklingsprojekt som ett sätt att förankra vetenskapliga metoder i skolans verksamhet. I föreliggande studie har aktionsforskning använts, men utan att en forskare varit inkopplad. Istället är det jag själv som blivande speciallärare som har drivit aktionsforskningsprojektet, som därmed kan kopplas till den tradition av praktiknära forskning som utvecklats i Storbritannien och kallas “teachers as researchers”. Under tio veckor har jag som speciallärare drivit ett aktionsforskningsprojekt tillsammans med undervisande lärare i NO och svenska. Projektets mål var att arbeta mer språkutvecklande i en klass i årskurs 7 och genom att diskutera undervisningspraktiken anpassades arbetssätt för den aktuella elevgruppen i syfte att stärka elevernas språk. Aktionsforskningsprojektet syftade också till att granska organisationen på skolan kritiskt för att få syn på vad som påverkar speciallärarens möjligheter att bedriva skolutveckling. Den data jag använt i analysen baseras på de fältanteckningar jag gjort i samband med samtal med undervisande lärare samt klassrumsobservationer under studiens gång. I analysarbetet har jag använt teorin om praktikarkitekturer för att få syn på vad som kännetecknar förändringspraktiken och vilka arrangemang den vilar på. För en fördjupad diskussion om hur skolans organisation påverkar möjligheten för speciallärare att driva skolutvecklingsprojekt har jag använt kritiskpragmatism. I analysarbetet blev det tydligt att som speciallärare anta rollen som förändringsagent var något som inte hade någon tradition på skolan i studien. I de traditioner som togs med till förändringspraktiken fanns tecken på att skolans organisation har drag av det Skrtic (1991, s.170) kallar för professionell byråkrati och som i korthet innebär att olika professioner i en organisation arbetar med sin egen specialitet istället för att olika professioner samarbetar och därmed utvecklar verksamheten. Specialpedagogiken blir en parallell verksamhet vilket innebär att de elever som är i behov av särskilt stöd hamnar utanför den ordinarie verksamheten. Aktionsforskningsprojekt där speciallärare arbetar tillsammans med undervisande lärare mot ett gemensamt mål kan vara ettsätt att öka inkluderingen genom att fler elever kan utvecklas inom ramen för den ordinarie undervisningen. Studiens syfte var att beskriva och fördjupa kunskapen om förändringspraktiken där specialläraren i rollen som förändringsagent (Bladini, 1990, s.254) leder skolutveckling. Resultatet visade att förändringspraktik var något som tidigare inte funnits på skolan, men eftersom de arrangemang som håller ihop den är gemensamma för skolans andra praktiker kunde den skapas genom att medvetet föra in en ny diskurs i samtalen med undervisande lärare. Samarbetet mellan olika professioner och en strävan efter ett gemensamt uppsatt mål kan liknasvid Skrtics (1991, s.170) resonemang om den adhokratiska byråkratin.
|
|---|
