| Summary: | Denna studie syftar till att undersöka hur förskolrektorer och förskollärare beskriver sitt arbete med kulturell mångfald i förskolan, och om dessa beskrivningar går i linje med de riktlinjer som förskolans läroplan påvisar angående ämnet. Genom att analysera respondenternas utsagor har vi undersökt hur yrkeskategoriernas beskrivningar skiljer sig åt. Materialet till studien samlades in genom kvalitativa intervjuer med både förskollärare och förskolrektorer, då vi anser att båda yrkeskategorierna har en väsentlig inverkan på vilket utrymme ämnet kulturell mångfald får i förskolan. Studien har givit oss en inblick i hur fem förskolrektorer och fem förskollärare i en mellanstor kommun i Sverige beskriver och reflekterar över arbetet med kulturell mångfald i förskolan. Empirin har därefter analyserats och diskuterats med utgångspunkt i ett interkulturellt perspektiv, samt med hjälp av centrala begrepp för perspektivet. Studiens resultat indikerar att rektorerna i högre grad än förskollärarna, tycks utgå ifrån ett interkulturellt perspektiv i sina beskrivningar av hur de i sina verksamheter arbetar med ämnet. Rektorerna lyfter bland annat vikten av en verksamhetsförankrad grundsyn eller värdegrund som innefattar synen på människan, bemötande och förhållningssätt. Denna grundsyn sträcker sig utanför ramarna för arbetet med kulturell mångfald och inkluderar också ämnen som genus, normer och demokrati. Beskrivningarna av de arbete som bedrivs visar att arbetet med kulturell mångfald till stor del går i linje med läroplanens riktlinjer, med hänsyn till att inga vidare precisioner om hur arbetet skall genomföras i praktiken ges. Vi fann dock att arbetet med det läroplansmål som lyfter att förskolan ska bidra till att alla barn får utveckla sin kulturella identitet, inte gick i linje med läroplanen då respondenterna uppgav att detta var något som överlämnades till vårdnadshavarna. Rektorerna och förskollärarna var enade om att de båda innehar ett stort ansvar i att ämnet är en del av verksamheten. Vidare utläser vi ett mönster i resultaten som indikerar att flertalet respondenter anser att arbetet med kulturell mångfald främst berör verksamheter med etniskt och kulturellt blandade barngrupper. Vilket följaktligen går emot vad tidigare forskning förespråkar, som istället hävdar att ämnet är något som ska arbetas med oavsett om barngruppen anses vara homogen eller inte.
|
|---|
