| Summary: | Denna studie syftar till att undersöka förskollärares förhållningssätt och medvetenhet om kränkande behandling. Det har skett en juridifiering av det svenska skolsystemet och barns rättigheter lyfts tydligare fram i styrdokumenten. Hur väl medvetna är de verksamma inom förskolan om barnens rättigheter och den rådande anmälningsplikten? Vad ser yrkesverksamma som en kränkande handling och hur agerar de i praktiken om en sådan uppstår? Studien undersöker hur de verksamma arbetar för att motverka kränkande behandling och hur deras planer gällande detta är uppbyggda. Studien består av två delstudier, en innehållsanalys över verksamheters planer mot kränkande behandling och en intervjustudie med ett fenomenografiskt perspektiv där förskollärares förhållningssätt och livsvärld studeras. Delstudiernas resultat kommer att jämföras för att se hur väl de överensstämmer. Resultatet tolkas och analyseras utifrån ett normkritiskt perspektiv. Skolverket lyfter fram att normer är grunden för kränkningar och att ett normkritiskt arbetssätt i kombination med ett väl fungerande systematiskt kvalitetsarbete är av stor vikt för att förebygga kränkningar inom verksamheten. Ett normkritiskt arbetssätt syftar till att synliggöra, ifrågasätta och vidga normer så att fler får plats. Det huvudsakliga resultatet visar att det finns en medvetenhet bland de yrkesverksamma om vad kränkande behandling innebär och hur de bör arbetas motverkande inom ämnet. Resultatet visar att det finns normkritiska tendenser i de verksammas förhållningssätt. Studiens empiri gör det dock svårt att avgöra om det snarare rör sig om toleranspedagogik istället för normkritik. Resultatet visar även på en ambivalens bland de verksamma gällande anmälningsplikten om kränkande behandling.
|
|---|
