| Summary: | Sammanfattning Syftet med denna studie var att undersöka och på så vis öka kunskapen om hur begreppet inkludering förstås av gymnasielärare i svenska som undervisar elever med läs- och skrivsvårigheter som går i vanliga klasser. Vidare syftade studien till att öka kunskapen kring hur förhållningssätten till undervisning av elever med läs- och skrivsvårigheter ser ut bland gymnasielärare i svenska, samt vilka olika strategier som används av lärarna i undervisningen. Tidigare forskning om gymnasieskolan visade på kunskapsluckor vad gäller det som undersöks i föreliggande studie. Med studiens teoretiska utgångspunkter; sociokulturell teori, specialpedagogiska perspektiv och praktisk yrkesteori genomfördes en kvalitativ intervjustudie där tio gymnasielärare i svenska som undervisar elever med läs – och skrivsvårigheter intervjuades. Intervjuerna transkriberades och analyserades genom så kallad kodning. Koder utvecklades till kategorier som sedan i sin tur svarade mot de olika forskningsfrågorna. Resultatet visade att respondenternas förståelse av begreppet inkludering utgick från individen i svårigheter. Alla lärare förstod begreppet inkludering som att det innebär att fysiskt integrera elever i svårigheter tillsammans med övriga elever i ordinarie klassrum. Med fysisk integrering som grund fanns därtill två olika fokus. Det ena var gemenskap och rättigheter där elevernas känslor av att inte känna sig utanför sågs som viktigt. Det andra var utbildningen där elevens kunskapsutveckling, måluppfyllelsen och möjligheten att nå grundläggande examenskrav ansågs angeläget. Detta krävdes dock inte utan var anledningar till den fysiska integreringen och något som eleverna skulle erbjudas. Resultatet visade vidare på 6 olika typer av förhållningssätt eller lärartyper. Det optimistiska, plikttrogna, fasadmålande, upprorsmakande, oengagerade och osäkra förhållningssättet. De strategier som lärarna uppgav att de använde var digitala hjälpmedel, att stryka under i elevtexter och gå igenom understrykningarna tillsammans med eleven, högläsning och att dela ut anteckningar i förväg. Andra strategier var att gruppera i mindre grupper där en ”svag” elev blandas med ”starkare” elever, att försöka hitta ”styrkorna” hos eleverna eller att försöka ”normalisera” elevens svårigheter. Ytterligare strategier var att ge längre skrivtid vid prov och skrivuppgifter samt att tillse att eleverna läser/skriver mer och arbetar ”hårdare”. En annan tydlig strategi var strategin att inte göra någonting alls vilket kan ifrågasättas huruvida det är en strategi eller inte. Orsaken till utebliven åtgärd kunde i sin tur bero på olika faktorer så som tidsbrist, brist på kunskap om vad som borde göras, resursbrist eller ett negativt förhållningssätt till själva idén. Avslutningsvis diskuterades utfallet i relation till tidigare forskning och den teoretiska bakgrunden.
|
|---|
