| Summary: | Idrottsföreningar har en historisk roll som socialpolitisk åtgärd för att hantera sociala problem i samhället. Idrottsföreningar kan erhålla ekonomiska bidrag från staten och kommunen för att bedriva sin verksamhet, så kallat verksamhetsstöd. I utbyte mot verksamhetsstödet förbinder idrottsföreningar i Uppsala kommun sig till att bidra till några av kommunens socialpolitiska mål för föreningslivet. Forskning visar att barn och ungdomar från lägre socioekonomisk bakgrund är underrepresenterade i föreningslivet, något som idrottsföreningarna och Uppsala kommun önskar förändra utifrån de mål som har utformats. Syftet med föreliggande uppsats är att undersöka på vilka sätt idrottsföreningar i Uppsala kommun kan bidra till social förändring och hur idrottsföreningarnas arbete förhåller sig till att möjliggöra för ekonomiskt utsatta barn och ungdomar att delta. I resultatet framkommer varierande benägenhet från idrottsföreningarna att medvetet arbeta med att möjliggöra deltagande för ekonomiskt utsatta barn och ungdomar. Även om idrottsföreningarna förstås arbeta med att hålla kostnaderna nere krävs olika resurser, både ekonomiska och praktiska, för deltagande i föreningarna, något som kan förstås förhindra inkludering av ekonomiskt utsatta. Inkludering kräver ett framträdande föräldraengagemang, något som kan innebära ett hinder för deltagande. Resultatet visar att idrottsföreningarna strävar efter att påverka barnen och ungdomarnas attityder och värderingar. I vissa sammanhang tolkas detta som att idrottsföreningarna önskar fostra barnen och ungdomarna till att ha ett inkluderande ideal, medan de i andra sammanhang snarare försöker fostra barnen och ungdomarna till att utveckla accepterade beteenden. Den fostrande aspekten är central i resultatet och det är genom detta som vi förstår idrottsföreningarnas bidrag till social förändring.
|
|---|
