| Summary: | Denna uppsats ser på vem det egentligen är som tittar på de nakna eller halvnakna verken som ställs ut på den Nationalmuseum i Stockholm efter deras nyöppning hösten 2018. Metoden som har använts för att söka svar på detta är genom fysiska observationer på plats, medan en avgränsning till större skulpturer och målningar som visar bröstvårtor eller kön har gjorts, även en kvantitativ inventering har gjorts av verken. För att analysera resultatet används en feministisk postkolonial diskursanalys, med utgångspunkt från den tidigare forskningen om ”blicken” eller ”the Gaze”, från Sartre, Mulvey, och Gamman & Marshmen. Resultatet visar att majoriteten av de nakna verken har placerats i avdelningarna för den tidiga konsten från 1500-1700- talet, medan det är få nakna verk i den senare tidens avdelningar från 1800-1900-talet. Denna uppdelning följer även en uppdelning av var män och kvinnor uppehåller sig längst, då männen är på 1500-1700-tals avdelningen längst medan kvinnorna uppehåller sig längst på 1800-1900-tals avdelningen.Det visar sig även att män är mer intresserad av att titta på nakna män än vad kvinnor är, dock så är män och kvinnor lika intresserade av att titta på nakna kvinnor. En intressant vändning är att kvinnorna och männens beteenden ändras i varandras sällskap, då kvinnorna tar samma plats som männen medan männen tar mindre plats som kvinnorna.
|
|---|
