| Summary: | Inledning: Risk för undernäring är vanligt förekommande hos äldre (≥65 år) individer. Riskbedömning av undernäring hos äldre bör utföras med validerade screeninginstrument. I Sverige används screeninginstrumentet Mini Nutritional Assessment-Short Form (MNA-SF) och Sveriges Kommuner och Landstings tre screeningfrågor (SKL:total) för att bedöma riskför undernäring hos äldre inom hälso- och sjukvården. Syfte: Att utvärdera diagnostisk tillförlitlighet hos screeninginstrumenten MNA-SF och SKL:total, för att identifiera risk för undernäring hos äldre individer som skrivs in på sjukhus. Metod: Data till studien hämtades från tvärsnittsstudien Västerås Nutritional Assessment Study (VNAS), där risk förundernäring bedömts hos 1771 äldre med screeninginstrumentet 18-item Mini Nutritional Assessment (18-item MNA). För utvärdering av diagnostisk tillförlitlighet i den aktuella studien beräknades sensitivitet och specificitet hos MNA-SF, SKL:total samt SKL:s tre separata frågor (viktförlust, ätsvårigheter och BMI) med 18-item MNA som referens standard. Resultat: MNA-SF påvisade högst sensitivitet (89 %) och lägst specificitet (68 %). SKL:total gav en lägre sensitivitet (79 %) samt högre specificitet (75 %). När SKL:s screeningfrågor separerades påvisade viktförlust högst och BMI lägst grad av sensitivitet. Slutsats: Det är viktigt att använda ett validerat screeninginstrument speciellt anpassat för den population som skall riskbedömas. SKL:total har lägre sensitivitet och missar i större utsträckning att upptäcka risk för undernäring hos äldre jämfört med MNA-SF. Resultatet antyder att SKL:total kan vara mindre lämpligt än MNA-SF för att upptäcka risk för undernäring hos äldre på sjukhus.
|
|---|
