Den otidsenliga lärarinnan : Feminina yrkesbeteckningar och feministisk språkplanering

I denna uppsats undersöks det moderna bruket av former som lärarinna, taleskvinna och kvinnlig polis, liksom den hållning som den offentliga svenska språkvården har, och har haft, i frågan om de feminina yrkesbeteckningarnas existens. Syftet är att ge en empiriskt grundad bild av bruket men också at...

Full description

Bibliographic Details
Main Author: Callin, Markella
Format: Others
Language:Swedish
Published: Uppsala universitet, Institutionen för nordiska språk 2016
Subjects:
Online Access:http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-310310
id ndltd-UPSALLA1-oai-DiVA.org-uu-310310
record_format oai_dc
spelling ndltd-UPSALLA1-oai-DiVA.org-uu-3103102018-01-14T05:11:51ZDen otidsenliga lärarinnan : Feminina yrkesbeteckningar och feministisk språkplaneringsweCallin, MarkellaUppsala universitet, Institutionen för nordiska språk2016Specific LanguagesStudier av enskilda språkI denna uppsats undersöks det moderna bruket av former som lärarinna, taleskvinna och kvinnlig polis, liksom den hållning som den offentliga svenska språkvården har, och har haft, i frågan om de feminina yrkesbeteckningarnas existens. Syftet är att ge en empiriskt grundad bild av bruket men också att beskriva den generella tendensen att välja bort de feminina yrkesbeteckningarna som en språkplaneringsprocess och, med avstamp i feministisk lingvistik, problematisera utvecklingen av ett (två)könat system för personbeteckningar. I uppsatsen presenteras två delundersökningar: en korpusbaserad språkbruksanalys, som grundar sig på tidningsmaterial, och en språkvårdsanalys, där jag utgått från språkvårdens normerande yttranden i frågan. Analysen visar att avledningssuffixet -(er)ska, mycket på grund av beteckningen (sjuk)sköterska, är den mest frekventa uttrycksformen i yrkesrelaterade nominalfraser. Därefter kommer adjektivet kvinnlig, -kvinna som efterled samt suffixet -(ar)inna. Vad gäller språkvården framgår av analysen att man, åtminstone sedan 60-talet, verkat för att traditionellt maskulina beteckningar ska få neutral status, medan de feminina beteckningarna gång på gång likställs med könsbundenhet. Ensidigheten i språkvårdens rekommendationer, och det faktum att språkvården länge försöker vidmakthålla beteckningar bildade med -man, kan självklart problematiseras ur ett feministiskt emancipatoriskt perspektiv. Student thesisinfo:eu-repo/semantics/bachelorThesistexthttp://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-310310application/pdfinfo:eu-repo/semantics/openAccess
collection NDLTD
language Swedish
format Others
sources NDLTD
topic Specific Languages
Studier av enskilda språk
spellingShingle Specific Languages
Studier av enskilda språk
Callin, Markella
Den otidsenliga lärarinnan : Feminina yrkesbeteckningar och feministisk språkplanering
description I denna uppsats undersöks det moderna bruket av former som lärarinna, taleskvinna och kvinnlig polis, liksom den hållning som den offentliga svenska språkvården har, och har haft, i frågan om de feminina yrkesbeteckningarnas existens. Syftet är att ge en empiriskt grundad bild av bruket men också att beskriva den generella tendensen att välja bort de feminina yrkesbeteckningarna som en språkplaneringsprocess och, med avstamp i feministisk lingvistik, problematisera utvecklingen av ett (två)könat system för personbeteckningar. I uppsatsen presenteras två delundersökningar: en korpusbaserad språkbruksanalys, som grundar sig på tidningsmaterial, och en språkvårdsanalys, där jag utgått från språkvårdens normerande yttranden i frågan. Analysen visar att avledningssuffixet -(er)ska, mycket på grund av beteckningen (sjuk)sköterska, är den mest frekventa uttrycksformen i yrkesrelaterade nominalfraser. Därefter kommer adjektivet kvinnlig, -kvinna som efterled samt suffixet -(ar)inna. Vad gäller språkvården framgår av analysen att man, åtminstone sedan 60-talet, verkat för att traditionellt maskulina beteckningar ska få neutral status, medan de feminina beteckningarna gång på gång likställs med könsbundenhet. Ensidigheten i språkvårdens rekommendationer, och det faktum att språkvården länge försöker vidmakthålla beteckningar bildade med -man, kan självklart problematiseras ur ett feministiskt emancipatoriskt perspektiv.
author Callin, Markella
author_facet Callin, Markella
author_sort Callin, Markella
title Den otidsenliga lärarinnan : Feminina yrkesbeteckningar och feministisk språkplanering
title_short Den otidsenliga lärarinnan : Feminina yrkesbeteckningar och feministisk språkplanering
title_full Den otidsenliga lärarinnan : Feminina yrkesbeteckningar och feministisk språkplanering
title_fullStr Den otidsenliga lärarinnan : Feminina yrkesbeteckningar och feministisk språkplanering
title_full_unstemmed Den otidsenliga lärarinnan : Feminina yrkesbeteckningar och feministisk språkplanering
title_sort den otidsenliga lärarinnan : feminina yrkesbeteckningar och feministisk språkplanering
publisher Uppsala universitet, Institutionen för nordiska språk
publishDate 2016
url http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-310310
work_keys_str_mv AT callinmarkella denotidsenligalararinnanfemininayrkesbeteckningarochfeministisksprakplanering
_version_ 1718610422695723008