Medelklassens tillgångsportföljer : Medelklassens tillgångsportföljer En studie av medelklassens tillgångsportföljer i Uppsala under 1800-talets senare del utifrån ett livscykelperspektiv.

• Main Author: Hellsten, Jonas
• Format: Others
• Language: Swedish
• Published: Uppsala universitet, Ekonomisk-historiska institutionen 2016
• Online Access: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-302998

När den industriella revolutionen nådde Sverige vid mitten av 1800-talet var Sverige ett fattigt jordbruksland. Landets vid tiden outvecklade kreditmarknad bestod till största delen av en informell kreditmarknad bestående främst av förmögna privatpersoner, affärsmän och handelsmän som förmedlade krediter till näringsidkare och bidrog med riskkapital till industriell verksamhet. Parallellt med den industriella revolutionen skedde en finansiell revolution.[1] Från och med år 1820 grundades sparbanker och affärsbanker i Sverige. År 1850 fanns det 85 sparbanker och 8 affärsbanker runt om i landet, och år 1860 fanns det hela 150 sparbanker och 30 affärsbanker. 1800-talets andra hälft präglas av kraftig teknisk, ekonomisk och social utveckling. Den kraftiga utvecklingen börjar ebba ut kring 1910, vid den tiden fanns det över 440 olika sparbanker med ungefär 800 avdelningskontor, och mer än 80 affärsbanker med ungefär 600 separata avdelningskontor.[2][3] Tillsammans med utvecklingen inom den finansiella sektorn lanserade de aktiva aktörerna en lång rad finansiella instrument och tjänster för både den svenska allmänheten och de svenska företagen. Den svenska ekonomin monetäriserades i rask takt under 1800-talets andra hälft och istället för att utbyta varor och tjänster med varandra blev det allt vanligare att använda sig av kontanter och diverse skuldsedlar[4] vilket kraftigt ökade den ekonomiska flexibiliteten i samhället. De nya instrumenten som introducerades under den finansiella revolutionen, tillsammans med en snabb ökning av den svenska befolkningens välstånd skapades möjligheter att hantera klassiska utmaningar på nya sätt. En av dessa utmaningar är människans naturliga oförmåga att hålla uppe en konstant produktion av värde för att upprätthålla en jämn konsumtion över livstiden. Detta kan beskrivas som en produktivitetsassymmetri över livstiden. För att hantera problemet med denna produktivitetsassymmetri har olika metoder används under historien, den metod som kommer behandlas i undersökning kallas för livscykelsparande. Livscykelsparande förklaras i en teori som lanserades av Franco Modigliani och hans student Richard Brumberg år 1954, kallad livscykelhypotesen. Livscykelhypotesen förklarar hur människor har hanterat problemet med produktivitetsassymmetri med hjälp av sparande, investeringar och speciell konsumtion. Livscykelhypotesen utgår från att individer sparar resurser och om det krävs, använder sig utav lån för att kunna jämna ut sin konsumtion över livstiden, även kallat consumption smoothing.[5] Enligt livscykelhypotesen ser en persons sparande och konsumtion olika ut beroende på personens ålder, och i vilket livsstadium personen befinner sig i. Vid arbetsför ålder förväntas personen samla på sig tillgångar fram till dess att tillgångarna når maximal nivå precis innan pensionen, under ålderdomen avvecklas tillgångarna, omvandlas till rörliga tillgångar och minskar i värde allt eftersom tillgångarna förbrukas fram till personens död.[6] Livscykelsparande har tidigare studerats av bland annat R. J. Morris och Kristina Lilja. Morris publicerade en artikel i samlingsverket ”The search for wealth and stability” år 1979, där den brittiska medelklassen och dess tillgångar studeras ur ett livscykelperspektiv. I denna artikel presenterar Morris även en teori kallad the property cycle. The property cycle utgår från att hushåll genomgår flera olika stadier under hushållets livstid, och varje av dessa stadier innebär ett speciellt ekonomiskt beteende. Morris finner att yngre hushåll ofta är skuldsatta, när hushållet åldras minskar skulderna och hushållet övergår till att få in ränta, istället för att betala den. När hushållet så småningom övergår till den fas som kan liknas vid en pension, när familjeförsörjaren drar sig tillbaka från yrket, finner Morris en övergång från aktiv inkomst av yrke till en passiv inkomst av räntebärande tillgångar eller fastigheter.[7] Lilja undersöker i sin avhandling ”Marknad och Hushåll” från 2004, hur den svenska kapitalmarknadens förändrades ur ett hushållsperspektiv. För att ge svar på det undersöker Lilja bland annat hur vissa samhällsgrupper använder de nya institutionella tillgångar och i vilken omfattning. Lilja undersöker även hur hushållen förändrade sparmönster under olika perioden i livet. Lilja finner i sin undersökning resultat som stämmer överens med livscykelhypotesen och att olika perioder under hushållets livstid innebär olika ekonomiska beteenden.[8] Lilja finner även skillnader i hur olika samhällsgrupper sparar och investerar.[9] Denna undersökning kommer att undersöka svenska hushåll, och deras kapitalstruktur för att se om det går att finna en cykel liknande ”The property cycle” som Morris presenterar. Hushållens kapitalstruktur kommer även att studeras i relation till hushållens livscykel, kön och socialgruppstillhörighet, med fokus på de institutionella tillgångarna. Detta för att skapa en ökad förståelse för hur människor ur olika grupper sparar.