| Summary: | Sedan kriget i Syrien bröt ut 2011 har hundratals frivilliga från Sverige lämnat sina tillsynes trygga miljöer för ett krig som skördat hundratusentals liv och fördrivit miljoner människor på flykt.1 Det har skapat en debatt om hur, varför och vilka. Hur går det att stoppa rekryteringen? Varför bestämmer sig människor för att ansluta sig till inbördeskrig? Och vilka är det som söker sig till krig utomlands? Utlandsrekrytering är inget nytt. Israeliska frihetskriget 1947-1949, Finska vinterkriget 1939- 1940, Kriget i Afghanistan 1980-1992, Bosnien 1992-1995, Irak 2003-2010 är bara några av de konflikter som dragit till sig frivilliga från stora delar av världen. I vissa fall motiveras kampen av en etnisk eller religiös samhörighet med någon av de stridande parterna. I andra fall motiverades det av politiska motiv. Historiskt sett finns dock det bara ett lagstiftat förbud mot utomlandsrekrytering i Sverige; förbudet mot rekrytering till Spanska inbördeskriget.2 I och med de frågor som dagens debatt för med sig väcks också frågor gentemot tidigare rekrytering. Den här studien ämnar undersöka den Svenska rekryteringen till spanska inbördeskriget. Vilka var det som åkte från Sverige? Och varför åkte de?
|
|---|
