Skattefrihet för allmännyttiga ideella föreningar : En analys av skattefrihetsgrunderna i ljuset av samhällsutvecklingen

• Main Author: Wallon, Emelie
• Format: Others
• Language: Swedish
• Published: Uppsala universitet, Juridiska institutionen 2016
• Online Access: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-271560

Enligt gällande rätt fråntar professionalism i en förening, d.v.s. förekomsten av avlönade medlemmar, inte en förening dess status som en allmännyttig ideell förening. Exempelvis kan därför idrottsföreningar med ett avlönat elitskikt fortfarande bli inskränkt skattskyldiga och skattebefriade för vissa inkomster.[1]   Syftet med uppsatsen var att undersöka om ideella föreningar skattefrihet beträffande skattefrihetsgrunderna har utvecklats i linje med den rådande samhällsutveckligen. Beträffande skattefrihetsgrunderna är det svårt att se bestämmelsens totala omfattning gällande vilka intäkter från olika verksamheter som kan bli skattefria.[2] Begreppen naturlig anknytning och hävd har inte blivit klart definierade i varken förarbeten, lagtext eller rättspraxis. Till detta hör att en huvudsaklighetsbedömning dessutom kan medföra ett omvänt resultat oaktad vad man kom fram till vid bedömningen av om verksamheten hade naturlig anknytning eller var hävdvunnen.[3] Det är ett komplext område med mycket material att ta hänsyn till vid val av finansieringskälla, vilket bidrar till en rättosäkerhet.   Många finansieringskällor har inte något annat syfte än att finansiera det ideella arbetet, varför en bedömning måste ske utifrån hävdbegreppet, då en sådan verksamhet inte ryms inom tolkningsutrymmet för begreppet naturlig anknytning. Hävdbegreppet är vagt definierat och det är därför som begreppets omfattning är svårt att avgöra. Uppräkning av hävdvunna finanseringskällor som gjordes i den äldre lagtexten skulle för det första inte vara uttömmande och för det andra skulle det ankomma på domstolarna att tolka begreppet i ljuset av samhällsutvecklingen.[4] I rättspraxis har betydelsen av verksamhetens omfattning, det ideella inslaget, hur verksamheten organiserats och hur den aktuella verksamheten påverkar konkurrensen i förhållande till andra kommersiella näringsidkare lyfts fram. I princip kan en ideell förening tjäna hur mycket pengar som helst på sin verksamhetet utan att det förtar verksamhetens karaktär som hävdvunnen.[5] Det ideella inslaget är viktigt, men det finns inte ett absolut krav att verksamheten ska bedrivas helt med ideella krafter.[6] Att verksamheten faktiskt bedrivs av den ideella föreningen verkar vara en förutsättning, men helt säker kan man inte vara här heller.[7] Den finansierade verksamhet som föreningen bedriver får dock inte i vilken utsträckning som helst snedvrida konkurrensen.[8] De rättsfall som behandlats i uppsatsen visar att HFD inte vara konsekvent i sin tolkning eller haft någon tydlig riktlinje för vad det är som avgör om en finanseringskälla är hävdvunnen eller inte.   Vid en analys av hävdbegreppet anser jag att inte det finns något absolut hinder till att nya finansieringskällor som exempelvis försäljning av namnrättigheter till arenor, abonnemang till onlinespel, Tv-rättigheter etc. inte kan omfattas av det nuvarande hävdbegreppet. Precis som HFD bedömde i Secondhandmålet, d.v.s. att den aktuella secondhandförsäljningen hade likheter med den äldre lagtextens loppmarknader och basarer, torde man kunna göra en likartad tolkning gällande andra finansieringskällor som ex. försäljning av namnrättigheter till arenor.[9] Det krävs förmodligen att föreningen själv bedriver verksamheten och att verksamheten inte snedvrider konkurrensen på ett otillbörligt sätt. Domstolarna har dock misslyckats med att visa vägen och klargöra hävdbegreppets omfattning. Skatteverket för genomgående en restriktiv tolkning, medan HFD växelvis har tolkat begreppet extensivt för att i nästa stund tolka det restriktivt. Det är därför svårt att på förhand förutse om en verksamhet som en förening själv bedriver verkligen kommer att anses som hävdvunnen, framförallt om verksamheten inte kan härledas till exemplifieringen i den äldre lagtexten. Som rättsläget ser ut just nu är det tyvärr endast dessa äldre finanseringskällor som med säkerhet är skattefria.   Oavsett om lagstiftaren fortsättningsvis vill gynna ideella föreningar vid inkomstbeskattningen eller inte måste någonting ske. Hävd är ett ålderdomligt begrepp och dess fulla innebörd i beskattningshänseende har definierats genom förarbeten, lagtext eller rättspraxis. Rättsläget är inte förutsägbart och behovet av en lagändring är därför stort. Utifrån senare rättspraxis från HFD och uttalanden från regeringen är jag av den uppfattningen att man fortsättningsvis vill gynna ideella föreningar skatterättsligt. Man kan även skymta en tendens mot att vilja vidga det skattefria området. Eller i vart fall inte göra det mindre än vad det var efter reglernas tillkomst på 70-talet.[10]För att inte hämma de ideella föreningarna vid deras val av finanseringskällor anser jag att hävdbegreppet bör slopas. På så sätt bereds en väg för att intäkter från nya finansieringskällor, exempelvis det nu förekommande fenomenet med försäljning av namnrättigheter till arenor, som förövrigt påvisar likheter med övrig reklam, kan bli skattebefriade. [1] Se avsnitt 2.3. [2] Dimitrievski, s. 463 f. [3] Se avsnitt 5. [4] RÅ 1999 ref. 50. [5] RÅ 1992 ref. 68. [6] Se bl.a. RÅ 1999 not. 206 och RÅ 1999 ref. 50. [7] Jmf. RÅ 2000 ref. 53 och RÅ 2005 ref. 67 [8] Jmf. RÅ 1987 ref. 67, RÅ 1987 ref. 153 och HFD 2013 ref. 56. [9] HFD 2013 ref. 56. [10] Se bl.a. RÅ1999 ref. 50, HFD 2013 ref. 56, Prop. 2015/16:1, s. 257.