| Summary: | Bakgrund: Den palliativa vården i Sverige ska innehålla ett gott omhändertagande och bedrivas på lika villkor i hela landet. Vid övergång till sen palliativ fas när livsuppehållande behandling inte längre har effekt ska läkaren föra en dialog, ett brytpunktssamtal med patienten. Vården ska då inriktas på att lindra lidande och främja en hög livskvalitet. Svenska palliativa registret visar att cirka 50 procent av patienterna får ett dokumenterat brytpunktssamtal. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av patientens vård vid livets slut på kirurgisk vårdavdelning, med specifikt fokus på brytpunktssamtalet. Metod: Två fokusgruppsintervjuer med totalt åtta sjuksköterskor från kirurgisk vårdavdelning. Kvalitativ innehållsanalys användes som analysmetod. Resultat: Analysen resulterade i två kategorier: organisationens betydelse på flera nivåer och patientens möjlighet att vara delaktig i sitt brytpunktssamtal. Den förstnämnda kategorin beskrev att den palliativa vården på kirurgisk vårdavdelning påverkades av samarbete inom arbetslaget, samarbete med patient och närstående samt samarbete mellan olika professioner. Även genomförandet av brytpunktssamtalet påverkades av detta samarbete. Den andra kategorin beskrev effekter av om brytpunktssamtalet genomfördes respektive inte genomfördes för patienten i den palliativa vården på kirurgisk vårdavdelning. Slutsats: Teamarbete uteblir i den palliativa vården på kirurgisk vårdavdelning och sjuksköterskan deltar sällan i brytpunktssamtalet vilket leder till otydlighet. Ett uteblivet brytpunktssamtal kan skapa en otydlig inriktning på vården, uppfattas förvirrande för patient och närstående och försvåra omvårdnadsarbetet. Ett brytpunktssamtal sent i sjukdomsförloppet försämrar patientens möjlighet till delaktighet. === Background: The palliative care in Sweden is meant to include a good clinical care and be conducted equally throughout the country. During the transition to late palliative phase, when life supporting treatment no longer is meaningful, the physician is meant to have a dialogue about this with the patient. The care after this breakpoint conversation is then focused on alleviating suffering and promoting as good quality of life that is possible. Data from the Swedish register for palliative care (Palliativa registret) shows that approximately 50 % of patients have had av documented breakpoint conversation. Aim: The aim of our study was to describe nurses experience of patient care at the end of life on a surgical ward, with a special focus on breakpoint conversations. Method: Two focus group interviews with certifed nurses (n=8) from surgical wards were conducted. The interviews were analysed using a qualitative content analyse method. Result: The analysis resluted in two focus areas: the impact of the organisations structure and the patients ability to participate in the breakpoint conversation. Within the first area we found descriptions of how the care of the patient depend on the interaction within the primary healthcare team, the interaction with the patient and his/her family as well as the interaction between different healthcare professions. The conduction of the actual breakpoint conversation is also affected by these different interactions. The second area described the different scenarios depending on if a breakpoint conversation took place or not and how this affected the patient care. Conclusion: There is a lack of teamwork in the palliative care on these surgical wards and the nurses rarely participate when breakpoint conversations are held. This complicates matters for everyone involved. A belated breakpoint conversation can mean unnecessary unclearity on how to care for the patient, this uncertainty can be perceived as confusing for both patient and family. A breakpoint conversation late in the disease can also impair the patients ability to participate.
|
|---|
