| Summary: | Att arbeta med problemlösning i matematikundervisningen är ett vanligt inslag i svenska lågstadieelevers vardag. Tidigare forskning på området har visat att den matematiska utvecklingen gynnas genom bra problemlösningsuppgifter och att dessa uppgifter snabbare kan föra eleven framåt i sitt lärande. En stor del av den svenska matematikundervisningen utgår från läroböcker och från de problemlösningsuppgifter som finns i dem, vilket enligt många forskare anses som problematiskt. De flesta studier som behandlat området inom framför allt det svenska forskningsfältet har gjorts på uppgifter som riktar sig till skolans högre årskurser. Genom en läromedelsanalys på två läroboksserier för årskurserna 1-3, har vi i denna uppsats granskat de problemlösningsavsnitt och uppgifter som finns i dessa böcker. Utöver detta har vi även undersökt vilka förmågor som ges förutsättningar att tränas i de olika uppgifterna. Resultatet från analysen har visat att omkring hälften av de uppgifter som i läroböckerna benämns som problemlösning, i själva verket är rutinuppgifter och att dessa uppgifter inte på samma sätt uppmuntrar till eget tänkande kring lösningsstrategier.
|
|---|
