| Summary: | Håbo kommun har tillstånd att ta ut 5 500 kubikmeter vatten från Mälaren per dag som medeltal över ett år. Då befolkningsmängden i Håbo kommun förväntas stiga kommer staden snart behöva ett nytt, utökat tillstånd att ta mer vatten från Mälaren. I och med den rådande klimatförändringen förutspås den mikrobiella belastningen på vattenverk öka, vilket gör det intressant att identifiera essentiella reningssteg för att kunna garantera rent och säkert dricksvatten, i enlighet med Svenska livsmedelsverkets föreskrifter 2001:30. I projektet användes ett mikrobiellt riskanalysverktyg (MRA), framtaget av Svenskt Vatten 2009, för att studera de patogenrelaterade risker som ett ökat ytvattenintag från Mälaren kan innebära i dagens klimat samt i kommande klimat. Projektet syftade även till att studera Håbo kommuns vattenverks reningskapacitet under olika driftscenarion för att identifiera svagheter och styrkor med vattenverket. På grund av dyra och komplicerade patogenanalyser i samband med mycket begränsad information om relevanta patogener i vattenverkets råvatten, baserades den genomförda riskanalysen på patogenhalter sammanställda av Svenskt Vatten. Från dessa kunde vattenverkets reningsprocesser utvärderas och smittorisken för vattenkonsumenter i Håbo kommun studeras. Från modellen erhölls att vattenverket har tre mikrobiella barriärer: (1) dosering av flockningsmedel följt av snabbfilter, (2) UV-desinficering samt (3) tillsats av natriumhypoklorit. I normaldrift varierade reduktionen mellan 10,1 och 10,4 log10 enheter för bakterier, 4,5 och 8 log10 enheter för virus samt cirka 5,9 log10 enheter för protozoer. Vattenverkets viktigaste reducerande steg visade sig vara UV-ljus som reducerade bakterier med 5,3 log10 enheter, virus med 2,1 till 5,5 log10 enheter och protozoer med 3 log10 enheter. World Health Organization har definierat en acceptabel risk att 1 på 10 000 årligen insjuknar i patogenrelaterade smittor kopplat till vattenkonsumtion. MRA-modellen visade att Håbo vattenverk i normaldrift överskrider de accepterade riskerna för Cryptosporidium, Adenovirus och Rotavirus som istället hade en årlig risk på 5,72/10 000, 140/10 000 samt 1,47/10 000. Ett ökat råvattenintag från Mälaren skulle innebära en ökad mikrobiell risk för vattenverket eftersom effektiviteten av UV-desinficeringen och kloreringen försämras till följd av ett utökat intag av råvatten. Enligt modellen kan den negativa effekten från det ökade intaget motverkas genom att anpassa UV-intensiteten och mängden tillsatt natriumhypoklorit efter det nya vattenflödet. Dock antar modellen att inget organiskt material förekommer i reningen vilket skulle kunna minska patogenreduktionen i samtliga steg. Modellkörningar med ett antaget ökande patogeninnehåll mellan 2009 och 2100 visade ökade risker på 30-60 % beroende på patogen. Resultat baseras dock på grova antaganden så som att ingen ökning av organiskt material förekommer samt att patogenökningen följer nederbördsökningen framtagen av SMHI. Detta i kombination med att modellen är under utveckling gör att resultatet bör ses mer som indicier på områden där problem kan uppstå.
|
|---|
