| Summary: | Syftet med denna studie är att undersöka rutiner och perspektiv på anmälningsprocessen i samband med barn som far illa i förskola och skola. Studien ger en djupare förståelse för anmälningsprocessen samt kunskaper om intervjupersonernas uppfattningar om detta. Samtalsintervjuer användes som metod och utfördes på en förskola samt en skola inom samma kommun. I förskolan intervjuades två förskollärare, en specialpedagog samt en förskolechef. På skolan intervjuades två lärare, en kurator samt ett rektorstöd. I resultatet framgår det att de intervjuade förskollärarna, lärarna samt specialpedagogen anser att det är otydliga rutiner vid en misstanke om att ett barn far illa, till skillnad från förskolechef och rektor som anser att detta är tydligt. Ett ytterligare resultat var att samtliga intervjupersoner ansåg att en stor del av lärarens roll innebär att vara ett stöd för barnet samt skapa en trygg och stabil miljö. Det framgick även av de intervjuade pedagogerna att återkoppling från socialtjänsten saknades för att kunna hjälpa barnet på bästa möjliga vis. Resultatdelen har utvecklats i analysdelen med det organisationsteoretiska perspektivet samt Bronfenbrenners utvecklingsekologiska förklaringsmodell som utgångspunkt. Som analysverktyg användes en av Killéns överlevnadsstrategi för att djupare kunna förstå resultaten. En slutsats vi kan dra utifrån studien är att samtliga efterfrågar mer kunskap kring detta område. Efter att ha slutfört denna studie vill vi dela med oss av en viktig lärdom genom ett citat från en av intervjupersonerna: ”En anmälan görs för barnet, inte mot familjen”
|
|---|
