| Summary: | Utifrån nationalekonomiska teorier om samhällsekonomiska kalkyler och miljö utreds i uppsatsen om det togs tillräcklig hänsyn till miljöaspekter i de två samhällsekonomiska kalkylerna för Botniabanan. Fokus ligger på två miljöaspekter; värdet av intrång i natur och värdet av minskade koldioxidutsläpp till följd av förväntade trafiköverflyttningar, samt kalkylparametern diskonteringsräntan. Diskonteringsräntan har stor inverkan på kalkyler för projekt med långsiktiga effekter. Den första samhällsekonomiska kalkylen gjordes 1996 och hade en nettonuvärdeskvot på 0,54-0,83. Den andra gjordes 2004 till följd av ökade kostnader och hade en nettonuvärdeskvot på noll. Min slutsats är att det kunde ha tagits mer hänsyn till miljöaspekter i kalkylerna, vilket antagligen hade lett till större nettonuvärdeskvoter. Att kompensationsåtgärdskostnaderna var inräknade i den andra kalkylen kanske kan antas motsvara värdet av intrånget i natur. Att komplettera med någon typ av värdering hade dock varit önskvärt. Det går att anta att koldioxidvärderingarna i kalkylerna var något lågt satta, ett högre värde hade ökat nyttonuvärdekvoten. Samtidigt är det möjligt att prognoserna för trafiköverflyttning var överskattade och lägre prognoser hade minskat nettonuvärdeskvoten. Det går slutligen att argumentera för en lägre, alternativt avtagande, diskonteringsränta vilket hade ökat nettonuvärdeskvoten. Det finns dock betydande osäkerheter med de tre miljöaspekternas värden, varför det borde ha gjorts ett flertal känslighets- och scenarioanalyser.
|
|---|
