| Summary: | Klimatförändring är en fråga som under senare år har fått mer och mer medial uppmärksamhet och svenskarnas individuella miljömedvetenhet uppskattas vara högre än någonsin. Individen pekas ut som att ha ett stort ansvar, men trots klimatkampanjer så fortsätter svenskarnas kollektiva klimatpåverkan ändå att öka. Denna uppsats syftar till att genom diskursanalys undersöka hur klimatansvar, i termer av ansvar för klimatpåverkan och klimatanpassning framställs i två Svenska dagstidningar, Dagens Nyheter och Uppsala Nya Tidning. Svenskt klimatansvar visade sig vara konstruerat på ett tvetydigt sätt där samhällets gemensamma påverkan verkar vara förenad med brist på enskilt ansvar. Individen är den aktör som oftast utpekas som förväntad att ta ansvar för klimatanpassning samtidigt som detta inte på något sätt krävs. De synsätt som präglade klimatdiskursen var de för ekologisk modernisering där fortsatt konsumtionsökning, tillväxt och grön teknikutveckling förväntas ta Sverige ur klimatkrisen utan att större livsstil- eller strukturella förändringar behöver göras. Klimatanpassning framställs gärna som något ”roligt” och enkelt och många alternativa perspektiv på klimatfrågan hamnar i debattens skymundan. === The topic of climate change has received an increasing amount of media attention during recent years and the Swedish people’s individual awareness of environmental issues seems to be higher than ever. The individual is pointed out as having a big responsibility, but despite climate campaigns, the Swedes’ collective carbon footprint continues to increase. This paper aims to, through discourse analysis; examine how responsibility for lowering the carbon footprint and adapting to climate change is construed in two Swedish newspapers, Dagens Nyheter and Uppsala Nya Tidning.Swedish climate responsibility turned out to be diffuse, the individual was encouraged to take responsibility to change but not fully expected to. The perspective that was strongest in this discourse analysis was that of ecological modernization where continued consumption, growth and development of ”green technologies" is expected to bring Sweden out of its climate crisis without noticeable changes in lifestiles or structures. Climate adaptation is portrayed as something ”fun” and easy and many alternative perspectives are kept in periphery of the current debate.
|
|---|
