Summary: | Syfte: Urininkontinens är ett folkhälsoproblem som berör åtminstone 500 000 svenskar. Studiens syfte var att kartlägga sjukgymnastisk behandling med bäckenbottenträning, vid urininkontinens hos kvinnor, på primärvårdsnivå i Uppsala län. Metod: Studien hade en kvantitativ och deskriptiv design. Data samlades in via en webbenkät som skickades till alla sjukgymnaster på primärvårdsnivå i Uppsala, både offentligt anställda och privata sjukgymnaster med landstingsavtal. Resultat: 96 sjukgymnaster tillfrågades om deltagande i studien varav 65 besvarade enkäten (68 %). Drygt hälften av respondenterna behandlade med bäckenbottenträning. Antalet patienter som behandlades var lågt. Det var få patienter som remitterades från andra vårdgivare. Den vanligaste kontaktvägen var att patienten besökte sjukgymnast av andra orsaker och själv påtalade eller tillfrågades om urininkontinens. Det sjukgymnastiska omhändertagandet omfattade anamnes, information om bäckenbotten och knipteknik, praktisk träning samt muntlig utvärdering. Nära hälften av respondenterna önskade mer utbildning inom området. Konklusion: Resultatet från studien visade att sjukgymnaster på primärvårdsnivå var en underutnyttjad resurs i behandlingen av urininkontinens hos kvinnor. I framtiden skulle ett utökat samarbete mellan sjukgymnaster och andra vårdgivare på primärvårdsnivå kunna ge effektivare patientflöden, så att fler kvinnor kan erbjudas behandling. För att möjliggöra detta behöver sjukgymnasterna själva informera lokalt om sin kompetens till berörda vårdgivare. Det behövs också utbildningsinsatser för att fler ska känna sig säkra i att behandla med BBT. === Objectives: Urinary incontinence is a public health problem affecting at least 500 000 Swedes. The aim of this study was to conduct a survey examining physiotherapy treatment of pelvic floor muscle training, for urinary incontinence in women, at the primary care level in the county of Uppsala. Method: The study had a quantitative and descriptive design. Data were collected with an online questionnaire that was sent to all physiotherapists with public contracts working at the primary care level in the county of Uppsala. Results: 96 physiotherapists were asked to participate in the study and 65 of them answered the questionnaire (68 %). More than half of the respondents gave treatment consisting of pelvic floor muscle training. The number of patients who received treatment was low. Few patients were referred by other health-care workers. The most common way for the patients to receive treatment was that they visited the physiotherapist because of other health problems and the subject of urinary incontinence came up. The treatment usually included medical history, information about the pelvic floor muscles, instructions on appropriate muscle contraction, practical training and verbal evaluation. Almost half of the respondents requested more education within the field. Conclusion: The results from this study showed that physiotherapists at the primary care level were an underutilized resource in the treatment of women with urinary incontinence. In the future, improved cooperation between physiotherapists and other health-care workers at the primary care level would increase the number of women receiving treatment. To facilitate this outcome, physiotherapists need to engage in outreach activities to inform other health-care workers regarding their competence in this field. In addition, further education is required in order to help physiotherapists feel more confident in providing pelvic floor muscle training.
|