| Summary: | Olika träningsprogram används vid rehabilitering av Akillestendinopati och skiljer sig åt avseende frekvens, intensitet, typ av träning och hur patienter skall förhålla sig till smärta när de tränar. Vilken nivå av smärta som är mest effektiv vid träning är ej tidigare utforskat. Syftet med denna litteraturöversikt är därför att jämföra träningsprogram som skall utföras med smärta med program som tillåter viss smärta samt med program som skall utföras smärtfritt vid rehabilitering av Akillestendinopati i senans mellanportion. Litteraturöversikten utfördes systematiskt och följde riktlinjerna enligt PRISMA. Studier från PubMed och Web of Science inkluderades. Endast studiedeltagare med Akillestendinopati i senans mellanportion som utförde träningsterapi som behandling och utvärderades med VISA-A inkluderades. Risk för bias bedömdes enligt Rob 2 tool för RCT-studier och ROBINS-1 tool för CCT-studier. En narrativ syntes användes som analysmetod och evidensgraderingen utfördes med GRADE. Åtta studier inkluderades i litteraturöversikten och samtliga av dessa innehöll träningsprogram som skulle utföras med smärta. Två studier involverade träningsprogram som tillät viss typ av smärta och ingen studie involverade träning som skulle utföras smärtfritt. Träningsterapi oavsett typ av träningsprogram visade sig vara associerat med förbättrade VISA-A värden och det går ej att avgöra vilken av dessa träningsprogram som är mest effektiv. Den här litteraturöversikten pekar mot att träning med smärta, som gäller vid Alfredsons standardprogram från 1998, är effektivt och har bäst evidens av de träningsprogram som presenteras i litteraturöversikten. Fler högkvalitativa interventionsstudier behövs för att öka evidensen för att träna utan krav på smärta vid Akillestendinopati i mellanportionen. === Different loading programs are used when rehabilitating Achilles tendinopathy varying regarding frequency, intensity, type of training and how to approach pain. The level of pain which is most effective in training, when rehabilitating Achilles tendinopathy, has not yet been explored. Therefore, the purpose of this review is to compare loading programs when inducing pain is a criterion with loading programs allowing some pain and with loading programs inducing no pain when rehabilitating midportion Achilles tendinopathy. The review was conducted systematically and followed the guidelines presented by PRISMA. Studies from PubMed and Web of Science were included. Only participants with midportion Achilles tendinopathy that rehabilitated with a loading program and were evaluated with VISA-A were included. Risk of bias was evaluated with the Rob 2 tool for RCT-studies and with ROBINS-1 tool for CCT-studies. A narrative synthesis was conducted, and the level of evidence was set with GRADE. Eight studies were included and all of them involved training with pain. Two studies included loading programs that allowed some pain and no study included training without pain. All loading programs included are associated with improved VISA-A scores and none are more superior than the others. This review shows that training with pain, as in Alfredsons eccentric loading program from 1998, is effective and has the best level of evidence of the different loading programs presented in this review. More high-quality studies are needed to increase the evidence for training when pain is not a criterion in midportion Achilles tendinopathy.
|
|---|
