| Summary: | Det är svårt att hitta svensk forskning om ansiktsdöljande klädsels effekter på kommunikationen mellan socialarbetare och klienter. Uppsatsen uppmärksammar en kunskapslucka i den sociologiska forskningen och ger läsaren en inblick i 46 svenska socialarbetares upplevelser av kommunikation med klienter bärande olika slags ansiktstäckande klädsel. Studien utgår från två frågeställningar som undersöker ansiktstäckande klädsels påverkan på kommunikationen och om klädsel som döljer klientens ansiktsuttryck har en påverkan på hur socialarbetaren ställer frågor om eventuell våldsutsatthet. Studiens resultat baseras på en webbenkät som skickades till 154 socialarbetare i nio svenska städer. Undersökningens resultat visar ansiktstäckande klädsel utgöra en utmaning i det klientnära sociala arbetet samtidigt som den inte bedöms utgöra ett hinder för en fungerande kommunikation. Flera av socialarbetarna kompenserade en utebliven helhetlig ansiktsavläsning genom djupare följdfrågor som hjälp för klienten att uttrycka sina tankar och känslor med ord. Trots att enkätfrågorna också behandlade solglasögon, kepsar, huvor och mössor tilldelades den muslimska slöjan den största uppmärksamheten genom den komplexitet som omger plagget. Mest framträdande var reflektioner som bottnade i användningens frivillighet och socialarbetarnas strävan efter att inte diskutera plagget av rädsla för att kränka klientens kultur och religion. De allra flesta socialarbetarna uppgav sig vara bekväma med att fråga alla klienter om våld och beskrev momentet som en del av arbetet som underlättades av modeller innehållande frågor som ställdes alla klienter (Freda och Patriark). Socialarbetarna var tydliga med att förtryck av kvinnor förekommer i alla kulturer, oavsett kvinnornas klädsel, och inget som enbart ska sammankopplas till användning av ansiktstäckande slöja. Oavsett klientens ursprung krävs tydlighet, öppenhet och lyhördhet för att klienten kan utveckla ett förtroende för socialtjänsten.
|
|---|
