| Summary: | Il piccolo mondo paesano: osservazioni traduttologiche sulla traduzione svedese de Il sarto della stradalunga di Giuseppe Bonaviri Il presente lavoro si basa sull’analisi traduttologica del romanzo Il sarto della stradalunga di Giuseppe Bonaviri, pubblicato nel 1954 a Torino. Il lavoro vuole analizzare e mettere in risalto le strategie traduttive utilizzate nel passaggio dall’italiano allo svedese, in particolare riguardo agli elementi culturospecifici (realia). La traduzione utilizzata per l’analisi è quella di Ulla Åkerström, intitolata Skräddaren på långa gatan del 1991. L’ipotesi iniziale è che un lettore svedese sia spinto alla lettura di questo tipo di romanzo tanto dall’ambientazione quanto dalla trama e dai temi globali. La traduttrice avrebbe dunque individuato come componente più importante della sua traduzione il cronotopo geografico, rendendolo in questo modo la dominante del metatesto. Al contrario, nel prototesto l’ambientazione avrebbe un ruolo più subordinato rispetto alla trama e al cronotopo psicologico. Lo studio si suddivide in tre parti: la prima parte offre dei cenni biografici sull’autore sulla traduttrice. Nella seconda parte si esaminano la struttura e le caratteristiche linguistiche del libro, e si verificano inoltre alcuni aspetti in cui la traduzione svedese si discosta o meno dalla versione originale riguardo ai realia. La traduzione viene analizzata secondo metodi e parametri traduttologici, in particolar modo per quanto riguarda la resa dei termini culturospecifici, impliciti culturali, traduzione di nomi e toponimi. È stato quindi necessario analizzare in via preliminare le dominanti e le sottodominanti (gerarchia delle dominanti) del testo, formulare ipotesi operative riguardo al lettore modello di prototesto e metatesto, studiare le strategie traduttive rilevanti soprattutto per quanto riguarda la resa dei realia e contestualizzare quanto osservato. Infine, nella terza e ultima parte, si sviluppa e commenta l’analisi traduttologica effettuata. La conclusione che sembra emergere è che la traduttrice abbia scelto di utilizzare una strategia maggiormente volta all’adeguatezza per alcuni realia connessi alla campagna e ai luoghi, ma una strategia volta più all’accettabilità per tutti gli altri tipi di realia. === "Den lilla världen på landet": observationer kring den svenska översättningen av Giuseppe Bonaviris bok Skräddaren på långa gatan. Arbetet bygger på en översättningsanalys av Giuseppe Bonaviris roman Il sarto della stradalunga, publicerad 1954 i Turin. Arbetet ämnar att analysera och belysa översättningsstrategierna som används vid övergången från italienska till svenska, särskilt med avseende på kulturspecifika element (realia). Översättningen som används i analysen är Ulla Åkerströms, “Skräddaren på långa gatan”, från 1991. Den första hypotesen är att en svensk läsare drivs att läsa den här typen av roman lika mycket av miljöerna i boken som av handlingen och de övergripande teman. Översättaren antas därför ha identifierat den geografiska kronotopen som den viktigaste komponenten i sin översättning och därmed gjort den till det dominerande inslaget. I originalet (prototexten) däremot skulle miljön spela en mer underordnad roll i förhållande till handlingen och den psykologiska kronotopen. Studien är uppdelad i tre delar: den första delen innehåller biografisk information om författaren och översättaren. I den andra delen undersöks bokens struktur och språkliga egenskaper, och några aspekter där den svenska översättningen skiljer sig (eller inte) från originalversionen med avseende på realia. Översättningen analyseras enligt översättningsteoretiska metoder och parametrar, särskilt när det gäller återgivningen av kulturspecifika termer, samt översättning av namn och ortnamn. Det var därför nödvändigt att i första hand analysera textens dominanter och subdominanter (hierarki av dominanter), och formulera hypoteser kring modelläsaren för prototexten och översättningen (metatexten). De relevanta översättningsstrategierna med avseende på återgivningen av realia anylserades, och det som observerades kunde därefter kontextualiseras. Slutligen, i den tredje och sista delen, diskuteras och kommenteras den genomförda översättningsanalysen. Den slutsats som tycks framträda är att översättaren har valt att använda en strategi som är mer inriktad på adequacy för vissa realia som har anknytning till landskapet och platserna, medan hon tillämpat en strategi som är mer inriktad på acceptability för alla andra typer av realia.
|
|---|
