| Summary: | Den här uppsatsen har som syfte att undersöka vad det betyder för gymnasie-ungdomar att ha mobiltelefoner, hur telefonen påverkar premisserna för dem att skapa sin identitet och orientera sig i sin vardag, hur de förhåller sig till privatliv och nätet samt vilka gemenskaper som blir tillgängliga via mobiltelefonen. Materialet består av en observation, sju kvalitativa intervjuer och fyra självreflekterande dagböcker som jag analyserat med hjälp av begreppen identitet och performativitet. I uppsatsen analyseras ungdomars upplevelse kring sitt privatliv på nätet och hur de lägger upp en selektiv bild av sig själva. Vidare analyseras hur ungdomar skapar strategier för att hålla sitt liv på internet dolt för vuxna i deras närhet och andra personer de inte vill ska ha tillgång till materialet de lägger upp. Här diskuterar jag också den dubbla stressen som ungdomar känner av att vara konstant nåbara men också rädda för att missa något. Uppsatsen belyser också gemenskaper på nätet och hur mobiltelefonen är en förutsättning för att unga ska kunna umgås med varandra. Här beskrivs även telefonen som ett socialt skydd, som kan hjälpa att undvika jobbiga situationer. Slutligen diskuteras hur ungdomarna skapar distans till vuxna genom att aktivt välja andra plattformar att röra sig på.
|
|---|
