| Summary: | Denna studie har som avsikt att ur ett historiesociologiskt perspektiv försöka förstå den kvinnliga romantiska vänskapen, vad den bestod av, hur den kunde överleva över tid och om den också innehöll maktaspekter. Fenomenet med romantisk vänskap uppstod under romantiken, under 1700- och 1800-talet, och praktiserades av både män och kvinnor. Den romantiska vänskapen var en intim homosocial vänskap som var tämligen accepterad i samhället. Under andra hälften av 1800-talet, när medelklasskvinnorna i Sverige så smått började få medborgerliga rättigheter, var det flera kvinnor som började utbilda sig och yrkesarbeta. Om de gifte sig stod de under förmyndarskap av sin make och fick sluta arbeta, för att istället ägna sig åt hem och familj. Det var under denna tid som ett frirum uppstod, ett frirum för medelklasskvinnor som ville vara självständiga och leva i tvåsamhet med andra kvinnor. Där var de fredade från andras tyckanden, eftersom man inte trodde att kvinnan besvärades av erotiska begär, på samma sätt mannen gjorde. Studiens empiriska material består av två brevsamlingar, skrivna från 1894 till 1939, det vill säga under den tidsepok då den kvinnliga tvåsamhetens frirum existerade. Breven är författade av den svenska författaren och nobelpristagaren Selma Lagerlöf. Brevens mottagare var Lagerlöfs väninnor Sophie Elkan och Valborg Olander. Studien tar också hänsyn till kvinnorörelsen som bland annat tog avstamp i liberalfeminismens tankar och studier avseende social växelverkan mellan människor, vad avser en-, två- och tresamhet. Resultatet av studien visar att den kvinnliga romantiska vänskapen, studerad i mikrosociologiskt perspektiv utifrån Lagerlöfs brevkorrespondens med sina väninnor, bygger på tre viktiga beståndsdelar: förälskelse, kärlek och vänskap.
|
|---|
