| Summary: | Denna studie undersöker huruvida avkastningen från hedgefonder kan replikeras med ett relativt okomplicerat tillvägagångssätt, och finner att det till en viss grad är möjligt. Med hjälp av terminskontrakt samt en ETF, används en rolling window regression över perioderna 1999–2017 och 2004–2017. Investeringsfaktorerna är valda för att representera ett brett spektrum av risker som hedgefonder kan tänkas vara exponerade mot: aktie-, ränte-, råvaru-, valuta- och volatilitetsrisk. Både värdeviktade (från Dow Jones Credit Suisse) samt likaviktade (från Barclay Hedge) hedgefondindex nyttjas parallellt, vilket ej förekommit i tidigare studier inom området. En 18-månaders estimeringsperiod skapar kloner som generellt är bättre än själva hedgefondindexen, vilket skiljer sig från liknande studier. Olikheter i exempelvis dataperioder samt nyanserade skillnader i metodologi bör ses som de primära förklaringarna till detta, men det kan också (ofrånkomligen) bero på sporadiska utfall. Bland tidigare forskning som fokuserat på ett investerarvänligt tillvägagångssätt har ej volatilitets- eller småbolagsindex inkluderats, vilket denna studie gör med fördelaktiga resultat. VIX och Russell 2000 adderar en ny dimension till kloningen, där högre riskjusterad avkastning samt de attraktiva statistiska egenheterna (hög) kurtosis och positiv skevhet kan erhållas – vilket avviker från de ursprungliga hedgefondindexen vars distributioner av värden präglas av hög kurtosis men negativ skevhet. Resultaten indikerar att kloner, som ett lågkostnadsalternativ med bättre likviditet och transparens än de dynamisk hedgefondstrategier som dessa skapades för att emulera, kan vara ett tänkbart alternativ till diversifiering för en investeringsportfölj. Att addera fler potentiella faktorer och därefter skräddarsy valet av ingående tillgångar för regressionsmodellen, skulle dessutom sannolikt leda till en förbättring vid replikeringen av många hedgefondstrategier.
|
|---|
