| Summary: | Syftet med denna studie var att utforska dansterapeuters beskrivning av deras arbete inom dans- och rörelseterapi, detta utifrån frågeställningar som rör tillämpning av teori, klientrespons samt det unika med metoden. Material insamlades med hjälp av semistrukturerade intervjuer med fyra dansterapeuter och data analyserades utifrån tematisk analys. Studiens resultat visar på att tillämpningen av teori var eklektisk, i och med integreringen av olika teorier, samtliga arbetade dock utifrån psykodynamisk teori i grunden. Resultatet visade även på vikten av den terapeutiska närvaron i rummet tillsammans med klienten och att arbeta med det material som uppstod, oavsett teoretisk tillämpning. Gällande klientrespons påvisades resultatet vara förändring gällande klientens rörelsemönster, som ett tecken på en förändringsprocess. Metodens flera uttryckssätt betonades i resultatet som det unika med metoden, att genom ord, rörelse och lek kunna ge form åt klientens intrapsykiska innehåll vilket hade möjligheten att generera en fördjupad förståelse. Dessa resultat går i linje med tidigare forskning gällande det dansterapeutiska arbetet. Vidare forskning inom det dansterapeutiska arbetet rekommenderas inom metodens teoretiska ramverk, samt dess unika psykoterapeutiska inslag.
|
|---|
