Summary: | I närmare 100 år har sociala frågor diskuterats i Sverige och i takt med att samhället förändras, ändras även synen på människan och samhällets normer och värderingar. Synen på vad som är sociala problem och vad som orsakar dem har förändrats och även det sociala arbetet genomgår förändringar och påverkas kontinuerligt av både lokala och globala processer. De sociala skillnaderna har de senaste årtiondena ökat både mellan och inom länder och sociala skillnader kan idag även ses mellan geografiska områden i städer. När en förvaltningsrätt ska avgöra frågan om ett barn ska vårdas av samhället, övergår det sociala arbetet till att även bli en rättslig process. Syftet i den här studien har varit att undersöka rättstillämpningen av 2 § LVU vid förvaltningsrätten i Luleå och Malmö. Genom valet av de två förvaltningsrätterna får studien med en samhällskontext vilket gjorde det möjligt att närmare undersöka om förändringar av samhällets normer och värderingar även kan ses vid beslut om beredande av vård för barn genom tvång. I studien undersöktes vilka rekvisit de båda förvaltningsrätterna grundat sina beslut på och vilka likheter som kunde ses i det fattade besluten gällande bifall eller avslag på socialnämndernas ansökningar om vård enligt 2 § LVU. En kvalitativ ansats med innehållsanalys som metod har använts för studien som omfattar 31 förvaltningsrättsbeslut och berörde 42 barn. I studien har domskälen i förvaltningsrätternas beslut använts för att identifiera de rekvisit och argument som förvaltningsrätterna angett som grund för sina beslut. Resultatet av de i studien ingående 42 ärendena, med 37 bifall respektive fem avslag, var jämnt fördelade mellan de båda förvaltningsrätterna. Av de fyra rekvisiten i 2 § LVU har de båda förvaltningsrätterna nämnt rekvisitet brister i omsorgen i nästan samtliga bifallna beslut. I de ansökningar som rätterna avslog, angavs också liknande rättsliga argument. Studiens resultat visar på slutsatser om att liknande fall har bedömts på liknande sätt och med liknande rättsliga argument av de båda förvaltningsrätterna.
|