| Summary: | Syftet med studien var att nå kunskap om faktorer som möjliggör en lyckad övergångsprocess för barn och elever. Kvalitativa semistrukturerade intervjuer användes för att fånga tankar och erfarenheter hos pedagoger verksamma i förskola och förskoleklass. Svar söktes om hur samverkan mellan förskola och förskoleklass skildras, vilka framgångsfaktorer och hinder som beskrivs samt på vilket sätt pedagoger i förskola och förskoleklass arbetar för att skapa kontinuitet och progression för barnen i övergångsprocessen. Helhetsperspektivet i Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell, där barnets utveckling sätts i relation till den omgivande miljön, har varit en utgångspunkt för tolkning och analys av studiens resultat. Resultatet visade, i flera verksamheter, på brister i samverkan och samsyn mellan förskola och förskoleklass och flera pedagoger uttryckte ett behov av mer ledningsstöd och utveckling. Resultatet visade också att handlingsplaner för övergångar inte alltid används samt att kommunikation i övergångsprocessen många gånger är bristfällig, dels mellan pedagoger i förskola och förskoleklass, dels mellan ledning för förskola och skola och dessutom mellan Barnhälsan i förskolan och Elevhälsan i skolan. I studien framgick att pedagoger i förskola och förskoleklass ger uttryck för liknande beskrivningar av vad som möjliggör en lyckad övergångsprocess, exempelvis trygghet och goda relationer. Som hinder i övergångsprocessen lyfter pedagoger i förskolan brister i samsyn och kommunikation, medan pedagogerna i förskoleklass framhäver sekretessbestämmelser som försvårande. Brister framkom även i uppföljning och utvärdering av övergångsprocessen samt i återkoppling mellan verksamheter och mellan ledning och personal. Dessa brister kan innebära diskontinuitet och avstannad progression för det enskilda barnet. En slutsats av studien var att insatser behövs på flera nivåer för ökade möjligheter till en lyckad övergångsprocess. På samhällsnivå kan styrdokumentens mål behöva konkretiseras för att tydliggöra processen och på kommunnivå kan övergripande planer och dokument utgöra ett stöd. En annan slutsats gällde vikten av att utveckla samverkan och kommunikation mellan berörda parter för att, genom samordning av stöd och interaktioner, bidra till en lyckad övergång för alla barn, inte minst de barn som är i behov av särskilt stöd i övergångsprocessen.
|
|---|
