| Summary: | Syftet i denna studie är att jämföra och undersöka hur boendepersonal, socialsekreterare och lärare bemöter ensamkommande barn (14-18 år) och hur aktörernas samverkan fungerar. Författarna i studien använde sig av en vinjett- och fokusgruppsintervju där de tre aktörerna var för sig fick tillsammans med sina kollegor diskutera vinjetten och några frågor. Slutsatserna i studien visade bland annat att alla aktörerna växlar mellan humanistiskt och naturvetenskapligt synsätt. Dessa synsätt använder de oftast i liknande situationer, men ibland förekommer synsätten i olika situationer. De tre aktörerna använde även alla det salutogena förhållningssättet, men de visar det på olika sätt i mötet med ungdomen. Samverkan kan förbättras, men aktörerna upplevde att den fungerar bra i det stora hela. Förbättringsområden boendepersonal och lärare nämnde är att de kan bli ännu bättre på att hålla sig inom sina ramar för sin yrkesprofession och inte överträda varandras gränser. Boendepersonalen kan också bli bättre på att uppdatera dokumentationen mer regelbundet och höra av sig snabbare till socialsekreterarna. Med andra ord råder det mer domänkonsensus än domänkonflikt mellan de tre aktörerna i deras samverkan.
|
|---|
