“We like them to see themselves as a family” : En mikroetnografisk studie om vilka möjligheter och begränsningar det finns för utveckling av resiliens på ett barnhem i Tanzania.

Tidigare forskning har visat att mer än hälften av alla barn som utsatts för risk under uppväxten inte utvecklar allvarliga psykiska problem. Uppväxt på barnhem kan anses vara en sådan risk då det typiska samspelet mellan barn och vuxna saknas. För att förstå vad det är som gör att barn på barnhem ä...

Full description

Bibliographic Details
Main Authors: Johansson, Frida, Johansson, Sandra, Lindgren Källström, Ellen
Format: Others
Language:Swedish
Published: Umeå universitet, Institutionen för socialt arbete 2017
Subjects:
Online Access:http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-135352
Description
Summary:Tidigare forskning har visat att mer än hälften av alla barn som utsatts för risk under uppväxten inte utvecklar allvarliga psykiska problem. Uppväxt på barnhem kan anses vara en sådan risk då det typiska samspelet mellan barn och vuxna saknas. För att förstå vad det är som gör att barn på barnhem ändå kan växa upp och få en tillfredsställande vardag tar denna studie sin utgångspunkt i begreppet resiliens. Syftet med uppsatsen är att undersöka vilka möjligheter och begränsningar det finns för utveckling av resiliens på ett barnhem i Tanzania. Studien har en kvalitativ metod med mikroetnografisk ansats. Data har samlats in genom deltagande observationer som kompletterats med semistrukturerade intervjuer med tre informanter från personalen på barnhemmet. Studiens resultat beskriver barnhemmet som en institution där rutiner och en tydlig struktur var en viktig del av vardagen. Kristendomen hade en central roll på barnhemmet och i barnens uppfostran. Resultaten visar att aga och disciplinering användes i uppfostrande syfte. Vidare synliggjordes ambitionen att barnen skulle bli självständiga och de äldre barnen lärde sig att ta hand om de yngre. Betydelsen av kärlek lyftes fram i många sammanhang och barnens känsla av att tillhöra en familj ansågs vara betydelsefull. Personalen arbetade för att uppväxten på barnhemmet skulle bli så lik uppväxt i en biologisk familj som möjligt. I resultatet framkom även hur barnens tid med vuxna var begränsad. Slutligen redogjordes för betydelsen av de personliga egenskaper som barnen bär med sig från sina biologiska familjer. Med begreppet resiliens som teoretisk utgångspunkt blev slutsatserna att barnhemmet har potential att utgöra en god grund för utveckling av resiliens. Samtidigt som en begränsning för utvecklingen av resiliens kan vara den brist på tid med vuxna som framkommer i resultatet. Den här studien lyfter både faktorer inom den sociala kulturen och sociala relationer som kan underlätta och försvåra utvecklingen av resiliens. Hur dessa faktorer påverkar resiliens skiljer sig mellan individer vilket kan försvåra att nå en generell slutsats.