Rektal administrering av antibiotika : ett alternativ till oral administrering vid terapisvikt?

• Main Author: Gudmundsson, Anna-Karin
• Format: Others
• Language: Swedish
• Published: Umeå universitet, Farmakologi 2016
• Subjects: antibiotika; rektal administrering; suppositorier; natriumkaprat; biotillgänglighet; Pharmaceutical Sciences; Farmaceutiska vetenskaper
• Online Access: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-119718

Introduktion När barn och vuxna blir sjuka och behöver antibiotikabehandling finns det ett antal beredningsformer att välja mellan. Antibiotika kan ges i tablettform, flytande och injektioner. Det finns dock ingen suppositorieberedning för systemiskt bruk, som kan användas om barn skulle ha svårt att svälja tabletter eller inte vill få i sig medicinen flytande av olika skäl. Det finns ett antibiotikum som funnits i suppositorieform och det är ampicillin (läkemedelsnamn Doktacillin). Det är ett penicillin med utvidgat spektrum och används vid bland annat akut öroninflammation. Rektum är den sista delen av vår magtarmkanal och kan via den mellersta och nedre venen undgå första passagemetabolismen i levern. Men om suppositorien skulle lösas upp i den övre delen av rektum så tas läkemedlet med stor sannolikhet upp av den övre venen och genomgår då första passagemetabolismen i levern innan läkemedlet når systemkretsloppet. Syfte Syftet är att undersöka varför det inte finns antibiotika i suppositorier tillgängligt på läkemedelsmarknaden, när småbarns föräldrar efterfrågar det. Syftet med litteraturstudien är också att undersöka om rektal administrering av antibiotika kan ge ökad följsamhet hos barn vid till exempel öroninflammation. Metod Litteraturstudien består av sju originalartiklar och studier publicerade mellan 1988-2012 har inkluderats. Ingen begränsning är gjord till enbart människostudier, utan denna litteraturstudie innehåller in vivo studier på djur och människa, in vitro studier på tarmepitel och caco-2 studie. Sökningar efter artiklar har gjorts via PubMed och till introduktionen har både böcker och Fass använts. Resultat I studierna med ampicillin-suppositorier sågs en ökning av biotillgängligheten när absorptionsförbättraren natriumkaprat tillsattes och suppositorien hade en fettlösligbas. I studierna med azithromycin i suppositorieform sågs det att en vattenlösligbas var att föredra, då en fettlöslig bas smälter fortare i tropiskt klimat, vilket studien undersökte. I in vitro studien med amoxicillin och flera olika fettlösligabaser kom man fram till att Novata baser hade de bästa frisättningsegenskaperna. Caco-2 studien visar att natriumkaprat ökar biotillgängligheten hos läkemedel med en molekylvikt upptill 1200 G/mol. Diskussion Varför Doktacillin-suppositorier drogs tillbaka har jag inte fått svar på. Det kan ha varit tillverknings problem eller att biotillgängligheten varit otillräcklig. Utifrån studierna så har jag kommit framtill att antibiotika i suppositorieform kan vara ett alternativ om terapisvikt med oral administrering uppstår. Dock behövs fler studier på barn för att få fram optimala suppositorier. Slutsats Suppositorier kan användas som alternativ till flytande och oral administrering av antibiotika, men vidare studier på vilka antibiotika som är bäst lämpade krävs på människa.