| Summary: | Syfte: Beskriva ambulanssjuksköterskors erfarenhet av att använda snabbspår. Bakgrund: Inom ambulanssjukvården används begreppet snabbspår. Det är en arbetsmodellsom arbetats fram för att effektivisera vårdprocessen av patienterna. Där snabbspår används,ses ett snabbare omhändertagande av patienterna genom hela vårdkedjan, snabbare återhämtningoch minskad återinläggning. Ambulanssjuksköterskor arbetar på vetenskaplig grund ochefter beprövad erfarenhet, och ska efter undersökning av patientens hälsotillstånd bedöma ompatienter skall inkluderas i något snabbspår. Design: En kvalitativ intervjustudie. Metod: Hösten 2015 genomfördes nio intervjuer bland yrkesverksamma ambulanssjuksköterskorinom en region. Intervjuerna granskades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Två kategorier identifierades: Patientsäker vård och risk för vårdlidande. Subkategoriernavar; tydliga rutiner och riktlinjer, arbetslivserfarenhet, tydlig patientinformation, bristpå helhetssyn, fördröjd vårdtid, resurs och kompetensbrist och kommunikationsbrist. I berättelsernalyftes perspektiv utifrån ambulanssjuksköterskors, patienters och sjukvårdens synvinklar .Brister i användandet identifierades både regionalt och nationellt. Resultatet kundestort delas in i patientsäker vård och risker för att vårdlidande kunde uppstå för patienterna. Förbättringsförslag på sjukdomar/ skador som inte omfattas av snabbspår lyftes även fram. Slutsats: Snabbspår som ett arbetsverktyg för ambulanspersonalen ansågs vara en säkerhet,eftersom det garanterar likabehandling av personer med liknande sjukdomar/skador. Mennationella riktlinjer efterlystes, då dessa kan skilja sig mellan olika sjukhus och regioner. Efterfråganpå förbättringar för både regional och nationell nivå efterfrågades.
|
|---|
