| Summary: | Denna studie har haft som syfte att jämföra likheter och skillnader beträffande Berit Okkenhaugs tre själavårdsinriktingar som presenteras i litteraturen, Själavård – en grundbok.1, med den själavård som är i Stockholms stifts konfirmationsverksamhet. Metodologiskt grundar sig denna uppsats på en kvalitativ metod. Uppsatsen har en induktiv intervjudel, där intervjuer har gjorts med de som ansvarar för konfirmationen i åtta församlingar i Stockholms stift. I tidigare forskning belyser Dion Sommer i boken, Barndomspsykologi, utveckling i en förändrad värld, att själavård för unga handlar om att stärka grundtilliten. Utifrån grundtilliten stärks hoppet i ungdomars liv och möjliggör att hantera livets problem lättare.2 Den forskningen överensstämmer med svaren i uppsatsens induktiva intervjudel. I resultatet framkommer att kyrkan idag står generellt mest i den konfidentcentrerade själavården, med önskan och viljan hos många i kyrkan att arbeta i en mer kyrkligt orienterad tros- och livsvägledning. En slutsats är att alla respondenterna har en positiv människosyn och att människan har mer kunskap inom sig än vad hon är medveten om. Samt att själavårdarens uppgift är att vara en medvandrare i själavårdssamtalet.
|
|---|
