| Summary: | På senare tid har det i media uppmärksammats att många skolor inte tar tillvara på de särskilt begåvade elevernas kapacitet. Till skillnad mot flera andra länder saknar Sverige riktlinjer och strategier kring hur man inom skolan kan arbeta för att bemöta och utmana dessa elever. Syftet med uppsatsen är därför att beskriva några pedagogiska erfarenheter, arbetssätt och organisatoriska lösningar som har utvecklats i svenska skolor för att kunna utmana särbegåvade elever i skolan. Studien består av fallstudier på fyra skolor i olika kommuner. Det empiriska underlaget i undersökningen består av fyra semistrukturerade intervjuer med fem respondenter. De är yrkesverksamma lärare, speciallärare eller specialpedagoger och har utvecklat arbetssätt för att utmana särbegåvade elever. Studien visar att två av skolorna arbetar med att utmana dessa elever i små grupper utanför klassens ram. De andra två skolorna arbetar med utmaningar för eleverna inkluderat inom klassens ram. Detta förekommer framförallt inom ämnet matematik. Arbetssätten som används är fördjupning och berikning inom ämnet men även acceleration, d.v.s. att eleverna får möjlighet att läsa ett ämne med innehåll från en högre årskurs. Dessa arbetssätt har lett till mer tillfredsställda elever och att övriga lärare fått en slags fortbildning angående hur dessa elever kan bemötas och utmanas. Det framkommer dock att några av de intervjuade pedagogerna upplevt svårigheter med att hantera konstellationer och grupper av särbegåvade elever eftersom en del av eleverna haft svårt med det sociala samspelet. De intervjuade pedagogerna har även upplevt att det finns ett motstånd från andra lärare då det avsätts tid för undervisning av högt begåvade elever då denna tid istället skulle kunna läggas på elever som inte når målen. I alla skolor har dock skolledningen uppmuntrat arbetet kring de särbegåvade eleverna och avsatt tid för dessa arbetssätt.
|
|---|
