| Summary: | Syftet med denna studie var att undersöka hur barn i förskoleklassen ges möjligheter till delaktighet och inflytande. Fokus lades vid att ta reda på om det skiljde sig mellan formuleringsarenan och realiseringsarenan utifrån vår tolkning av begreppen d.v.s. pedagogernas förhållningssätt samt vad de säger om delaktighet och inflytande jämfört med vad de faktiskt gör i den vardagliga verksamheten. Syftet var även att utmana begreppen delaktighet och inflytande då dessa oftast används synonymt i det svenska språket och inom förskoledidaktiken. Vi använde oss av kvalitativ forskningsmetod. Vi genomförde intervjuer med tillhörande stimulated recalls med tre pedagoger i förskoleklass för att få syn på formuleringsarenan. Vidare videoobserverade vi tre samlingar och tre planerade aktiviteter i en förskoleklass för att få tag på realiseringsarenan. Detta analyserades sedan utifrån centrala begrepp och ett postmodernt och konstruktionistiskt perspektiv på lärande, kunskap och barn. I vårt resultat fann vi att pedagogerna gav uttryck för lite olika barnsyn och förhållningssätt. Vi kunde även se att två diskurser kunde göras gällande i denna förskoleklass. I vissa fall, och av vissa pedagoger, sågs barnen som kompetenta medkonstruktörer av den kultur de ingår i. I andra fall framkom en barnsyn som kan beskrivas som att vuxna vet vad som är bäst för barnen att veta och att det är pedagogens uppgift att förmedla dessa kunskaper. Under studiens gång fann vi att lyssnandets pedagogik och intagandet av barns perspektiv kan anses som viktiga faktorer för att barnen ska få bli delaktiga och kunna påverka sin vardag. Resultatet visade även att pedagogerna uttryckte en vision om att barnen skulle få vara delaktiga och få ha inflytande i alla situationer under dagen men att det i realiteten inte alltid blev så. Pedagogerna gav uttryck för att yttre faktorer såsom stora barngrupper, brist på personal och tidsbrist påverkade barnens möjlighetsvillkor för delaktighet och inflytande.
|
|---|
