Den stumma nöden : Den svenska dagspressens representation av humanitära aktioner i det svältande Afrika

• Main Author: Johansson, Maria
• Format: Others
• Language: Swedish
• Published: Stockholms universitet, Institutionen för journalistik, medier och kommunikation (JMK) 2011
• Subjects: Afrika; dagspress; media; svält; Afrikas horn; Biafra
• Online Access: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-69184

Sammanfattning Intensiva fallstudier av dagspressens representationer av humanitära aktioner Biafra 1968 och på Afrikas horn 2011 möjliggör en jämförelse i hur skildringen av det svältande Afrika förändrats över tid. Uppsatsens syfte har, med denna komparativa ansats, fokuserat på hur den utrikesjournalistiska diskursen skapar Oss och de Andra. Detta har undersökts med följande frågeställningar: Hur framställs de behövande och de som hjälper? Legitimeras humanitära aktioner? I så fall: hur? Vad har detta med utrikesjournalistikens diskursiva praktiker att göra? Hur kan detta kopplas till ideologier, maktrelationer och kulturella värderingar i den sociokulturella kontexten? Med postkolonial teori har utgångspunkten varit att undersöka hur kolonialismen som ideologi, som en del av det svenska, kollektiva minnet, inverkar på journalistiken. Den empiri som ligger till grund för analyserna består sammanlagt av fyra publikationer från Dagens Nyheter som, med sin ledande ställning, representerar dagspressen. Två artiklar från vardera fall, Biafra 1968 och Afrikas horn 2011, har analyserats med kritisk lingvistik, för den textuella nivån av den mer övergripande metoden; kritisk diskursanalys, där dess teori ger text, i snäv mening, en särskild konstituerande funktion för hur vi ser på världen. Identiteten av Oss har gått från en gemenskap byggd på svenskhet till ett mer kapitalistiskt, västligt Vi som går över nationsgränser. Bilden av de Andra står relativt stabil från 1968 till idag då den maktfulla afrikanen framställs som ett hot och de maktlösa som en stum, anpassningsbar massa. Resultatet visar också att den berättelse som den medierade diskursen, med sin rituella funktion, både då och nu använder sig av de koloniala projekten som kontext för att förklara humanitära aktioner i det svältande Afrika. Detta görs genom att Vi, genomgående för det empiriska materialet, överordnas de Andra.