| Summary: | Den här uppsatsen är en kvalitativ studie om hur manliga respektive kvinnliga brottsofferbemöts i rättssalen. Syftet med studien är att ta reda på om brottsoffer kanbli sekundärtviktimiserade på rättegångar genom att undersöka omdet är skillnad på hur olika brottsoffer framställs ochbemötsav domare, advokater, åklagare och nämndemän.Bemötande handlar om ett samspel mellan människor, den inställning som personer har till varandra och hur det kommer till uttryck i tal, handlingar, gester, ansiktsuttryck, tonfall etc. Framställning handlar om hur man beskriver en annan person, en framställning kan framhäva vissa egenskaper hos personen.Genom att undersöka framställningen och bemötandet så kanske resultatet kan visa olika orsaker till sekundär viktimisering. T.ex. om brottsoffer bemöts olikaberoende på kön, ålder, etnicitet, alkoholintag eller om brottsoffret har egenskaper utifrån Nils Christies teori om detidealiska brottsoffret. Frågeställningen är:Hur framställer tingsrättens aktörer manliga respektive kvinnliga brottsoffer utifrån mallen om idealiska brottsoffer på rättegångar, t.ex. om brottsoffret var på oklanderlig plats vid brottet? Hur bemöts manliga respektive kvinnliga brottsoffer på rättegångar av tingsrättens aktörer genom gester, tonlägen och ord? Som exempelomnämndemännen soveroch dåinte visar något intresse allseller om domaren blir arg, höjer rösten och slår näven i bordet. Undersökningen består av totalt 9observationerpå rättegångar. Resultatetär att tingsrättens aktörer bemöter brottsoffren utifrån vissa egenskaper, dels hur brottsoffret beter sig under rättegången och dels hur brottsoffret betedde sig under brottet.På rättegångarna uppträdde män och kvinnor på olika sätt, männenhöll sig kort och sakligtmedan kvinnorna berättade mer runt omkring brottet. Männen hade en tendens till att bagatellisera händelsenkanskeför att slippa framstå som ett brottsoffer,detta visades genom att männenbeskrev sig självaatt inte vara rädda. Om brottsoffret var alkoholpåverkat vid brottetifrågasattes trovärdigheten under rättegången. Om brottsoffret gått emellan i bråk eller på annat sätt utsatt sig för risker så bedömdes brottet mer som självförvållat, vilket gör att brottsoffren skuldbeläggst.ex. genom att tingsrättens aktörer ifrågasätter brottsoffrets agerandeoch på så sätt ifrågasätter brottsoffrets del i brottet.Ålder påverkar också bemötande genom att yngre brottsoffer får mer stöd under processen.Vid en del rättegångar somnade nämndemän,vid en rättegångsatten nämndemanoch blundade långa stunder för att sedan rycka till och titta sig förvirrat omkring för attsnart somna om igen. Detta kan vara kränkande för brottsoffret eftersom nämndemannen på så sätt visar ointresse för fallet.
|
|---|
