| Summary: | Förekomsten av oegentligheter inom företag är något som under de senaste åren har uppmärksammats mer och mer i näringslivet. Anledningen till detta är dels de ökade upptäckterna av interna oegentligheter som har gestaltat sig i diverse skandaler men det tyder sannolikt även på en faktisk ökning av antalet oegentligheter. De ökade upptäckterna kan vara ett resultat av denna faktiska ökning men det kan även bero på att företagen implementerat fler och mer omfattande interna kontrollfunktioner. Vi vill med denna uppsats undersöka hur ett antal stora företag inom finansbranschen arbetar med interna kontroller för att förebygga att anställda begår oegentligheter. Syftet är att identifiera samt skapa en förståelse för indikatorer som kan visa på vilka faktorer företagen kan lägga mer tyngd på ur ett bedrägeriförebyggande perspektiv. Vår avsikt var att rikta vår undersökning till ett antal stora svenska företag inom finansbranschen och anledningen till att vi valde finansbranschen är att branschen har varit hårt utsatt för bedrägerier vilket har lett till en begynnande förtroendekris. Eftersom undersökningen var specifikt riktad till de utvalda företagen genomförde vi den empiriska delen av uppsatsen med en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer. Urvalet var av typen bekvämlighetsurval och populationen begränsades av Bokföringsnämndens definition av stora företag. I vår teoretiska samt praktiska referensram presenterar vi begreppet bedrägeri och sätter in det i ett större sammanhang. Vi lägger vikt vid bedrägeritriangeln och dess tre komponenter samt kulturen som en utökad del av triangeln. För att skapa en bild av vad som påverkar förekomsten av bedrägeri inom en organisation har vi utifrån vetenskapliga artiklar tagit fram de huvudsakliga praktiska riskaspekterna. Därefter presenterar vi ramverk för riskhantering samt regler och rekommendationer som är relevanta för företagens förebyggande arbete mot oegentligheter. I analyskapitlet kopplar vi ihop empirin med den teoretiska samt den praktiska referensramen och i slutsatsen har vi konstaterat att det finns indikatorer på att företagen inte gör en direkt koppling till användbara teoretiska modeller i sitt arbete vad gäller att förstå och arbeta förebyggande mot oegentligheter. I slutsatsen argumenteras att brister i koppling till användbara modeller och ramverk kan bero på att dessa inte är tillräckligt praktiskt förankrade och att kopplingen mellan bakomliggande orsaker och förebyggande åtgärder i teorin är bristfällig. Med utgångspunkt i detta har vi därför tagit fram en egen modell som förmedlar en starkare koppling mellan teoretisk och praktisk referensram samt andra praktiska aspekter som det empiriska materialet har synliggjort. Syftet med modellen har varit att konkretisera vilka faktorer företagen, i sitt arbete med intern kontroll, kan lägga mer tyngd på ur ett bedrägeriförebyggande perspektiv. Nyckelord i uppsatsen är: bedrägeri, oegentligheter, bedrägeritriangeln, intern kontroll, ramverk och reglering.
|
|---|
