| Summary: | I den interpersonella teorin menar man att varje människas framträdande relationserfarenheter finns representerade i något som blivit denna persons latenta relationsmönster eller schemata. Är dessa interpersonella mönster inkongruenta kan det leda till interpersonella problem och psykisk ohälsa. Enligt denna teori kan stimulerande relationer, som t ex i en gruppbehandling, leda till bättre kognitiv förmåga och mer kongruent interpersonellt mönster, vilket på sikt underlättar relaterande till andra. Uppsatsens syfte var att beskriva interpersonella mönster och problem hos ungdomar i en gruppbehandling i termer av två instrument: Central Relationship Questionnaire (CRQ) och Inventory of Interpersonal Problems (IIP). Resultaten visade hur ungdomarnas interpersonella mönster och problemprofiler såg ut före och efter behandlingstiden. Fem av de sex deltagarna förändrade sina mönster och problemprofiler. För varje deltagare gjordes en klinisk fallformulering som sammanfattade deltagarens interpersonella mönster och problem före och efter gruppbehandlingen samt de förändringar som instrumenten visat. Denna fallformulering skulle kunna användas som grund till en potentiell intervention som ger tillbaka instrumentens resultat till deltagarna.
|
|---|
