| Summary: | Uppsatsen är en litteraturstudie som syftar till att definiera begreppet dyspraxi och kartlägga de faktorer som ger upphov till dyspraktiska svårigheter. I arbetet framgår hur svårigheterna manifesteras i individens vardag samt hur man på bästa sätt kan möta och stödja individer med dyspraxi. Det som framkommit av vår studie är att dyspraxibegreppet är ett mångfacetterat begrepp med olika definitioner beroende på i vilket land man befinner sig. Det är i hjärnan och nervsystemet man kan finna de bakomliggande faktorer som ger upphov till svårigheter i främst tre specifika områden nämligen: perception, motorik och sensorisk integrering. Det har visat sig att det neuropedagogiska synsättet är ett ypperligt sätt att se på individens svårigheter men även att lyfta fram individens starka sidor och potentiella utvecklingsmöjligheter. Det neoropedagogiska förhållningssätt är brett och inkluderar flera olika sätt att tänka på, närma sig, se på utveckling och lärandet. Vi har funnit flera olika tips på övningar som kan utveckla individer med dyspraxi i olika avseenden som han/hon kanske inte fullt ut behärskar. För oss har det neuropedagogiska förhållningssättet blivit en självklar del i vårt arbete.
|
|---|
