| Summary: | I denna uppsats studerar vi förhållningssättet hos gruppledare i olika skeden av pågående och begynnande gruppverksamhet för barn. Syftet med studien är att öka kunskapen och förståel-sen för hur socialsekreterare inom socialtjänsten kan bemöta och stödja barn i familjer där det förekommer våld. Studien grundar sig på kvalitativa intervjuer med dels socialsekreterare och dels projektanställda barngruppsledare. Tillvägagångssättet har varit att intervjua personer med blandad erfarenhet av att bemöta dessa barn. Behandlingsmetoden som studerats kombi-nerar individuell traumabearbetning med gruppmetodik. Gruppverksamheterna grundar sig på Rädda Barnens modell ”Trappan”, en stegvis metod som både stödjer och lär barnen strategier för att underlätta i deras nuvarande vardag. En förutsättning för barnen att delta i verksamhe-terna har varit att kontakten gått genom mamman och att hon själv varit hjälpsökande. I upp-satsen påvisar vi barnens behov av stöd och konsekvenserna av att uppleva våld i uppväxtmil-jön. Intervjuresultatet har analyserats utifrån ett kris- och traumaperspektiv och ett bemästran-deteoretiskt perspektiv. Resultatet speglar hinder och möjligheter för socialtjänsten, dess handlingsförmåga vad det gäller barn som bevittnar våld i hemmet. Vi visar hur det går till i praktiken, de visioner intervjupersonerna har kring att tillgodose barnens behov av stöd samt på vilket sätt begreppet barnperspektiv görs gällande och tolkas.
|
|---|
