| Summary: | Syftet med föreliggande studie var att undersöka om det fanns någonskillnad mellan mammors och pappors upplevelser av barnsutagerande beteendeproblem samt mellan mammors och papporsineffektiva fostranstrategier. Vidare avsågs att undersöka om det fannsnågot samband mellan mammors och pappors ineffektivafostranstrategier och barns utagerande beteenden. I studien ingick 304mammor och 214 pappor till 3-4 åriga förskolebarn boende i Uppsalakommun. Föräldrarna fick besvara en enkät där de skattadeupplevelsen av sitt barns utagerande beteenden, både avseendeintensiteten i dessa och huruvida det var ett problem. De fick ävenskatta sitt eget beteende utifrån så kallade ineffektiva fostranstrategier.Resultaten visade att mammor, jämfört med pappor, skattade sina barnhögre både vad gäller graden av utagerande och upplevelsen av dettautagerande som ett problem. Däremot skattade mammor och papporanvändandet av ineffektiva fostranstrategier i samma utsträckning.Vidare upplevdes barns utagerandebeteenden som både mer intensivaoch mer som ett problem bland föräldrar som använde sig avineffektiva fostranstrategier. Ett intressant fynd var att papporsanvändande av sk eftergivna fostranstrategier generellt uppvisade ettlägre samband med deras skattning av barnets utagerandebeteendenjämfört med mammorna. Resultaten diskuteras utifrån inlärningsteoretiskaprinciper, ”the coercion theory” samt ett genusperspektiv.
|
|---|
