| Summary: | Syftet med denna studie var att få en uppfattning om hur specialpedagogisk verksamhet hanteras i grundskolan. Vi valde att se på hur verksamheten fördelas mellan flickor/pojkar och på olika uppgivna orsaker (t.ex. ämnessvårigheter, dyslexi, koncentrationssvårigheter), samt hur verksamheten utformas och hur urvalet av elever till verksamheten går till. Vår ambition var också att få en inblick i lärares resonemang om specialpedagogisk verksamhet. Undersökningsgruppen svarade på frågor via enkäter och därefter blev några av lärarna intervjuade. Enkätfrågorna gav oss svar på de organisatoriska frågorna. Med hjälp av intervjuer fick vi en inblick i hur lärare resonerar om t.ex. urvalet till specialpedagogiskt stöd. I studien framkom att specialpedagogisk verksamhet bedrivs relativt traditionellt. Utformningen av stödet är i huvudsak individbaserat, eleverna träffar specialpedagogen två till tre gånger i veckan utanför klassrummet. Lärarnas ambition är att utveckla pedagogiken till att bättre tillgodose behoven hos elever i svårigheter, men detta tycks vara svårt att realisera. Vi drog slutsatsen att det kompensatoriska perspektivet utgör en stor del av skolornas rådande diskurs avseende specialpedagogisk verksamhet.
|
|---|
