Drivved I Arktis : En dendrokronologisk sammanställning över teorier och förekomster

• Main Author: Hallbäck, Nathalie
• Format: Others
• Language: Swedish
• Published: Stockholms universitet, Institutionen för naturgeografi 2020
• Subjects: Physical Geography; Naturgeografi
• Online Access: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-200065

Klimatet på Arktis har förändrats genom Holocen. Under tidig holocen (10.4 år BP till 8.2 år BP)kännetecknas perioden med att glaciärerna började dra sig tillbaka och att klimatet blev varmare. IMellan holocen (8.2 år BP till 4.2 år BP) kännetecknas perioden av att man hade högre temperaturerpå sommaren än nutid och att glaciärerna låg bakom dess nuvarande gränser. Sen holocen (4.2 år BPtill 2.5 år BP) kännetecknas istället av kallare temperaturer överlag med expanderade glaciärer ochväxlande temperaturer som snabbt skiftat. Detta gäller även under nutida holocen (2.5 år BP till 0 årBP). Klimatet har varierat med korta intervaller av varmare temperaturer blandad med tjock ochflerårig is. Klimatet på Arktis har en betydande roll för hur drivveden rör sig eftersom drivvedentransporteras genom starka strömmar i havet, havsis, glaciärer och kraftig vind. I det Arktiska havetfinns det främst de två stora strömmarna Beaufort gyre och transpolarströmmen. Dessa har förändrats istorlek, styrka och förskjutningar genom hela Holocen. I det Arktiska havet transporteras drivvedensom bland annat kapslas in i havsis för att sedan avsättas och förhoppningsvis hamna på en strand.Drivveden kommer in i Arktiska havet genom 8 floder som har sitt utflöde mot Arktis. Dessa floderinnehåller främst trädarterna lärk, gran och tall. Studien har behandlat 2635 daterade drivvedsprovermed ålder från 10.3 år BP till 0 år BP från framförallt tre olika studier. Dateringen avdrivvedsproverna är främst genom 14C-metoden och Trädringsindexanalyser. Studien visade ettsamband mellan klimatets variation och hur många drivvedsprover man funnit. Detta gjorde detmöjligt att begränsa drivvedsprovernas ursprungsflod då floderna Mackenzie och Yukon enbartinnehåller gran (Hellmann, et al., 2017). Kolyma innehåller enbart lärk. Yakutsk/Lena flodeninnehåller både tall och lärk. Yenisei innehåller både lärk och gran (Hellmann, et al., 2017). Ob’floden innehåller gran och tall. Pechora innehåller gran och tall samt Dvina innehåller både gran, lärkoch tall och är baserad på figur 8 (Hellmann, et al., 2017). Figur 1 visar även flodernas utspridningoch utflöde mot Arktis.