Kampen för konsten i tunnelbanan : Vera Nilssons och Siri Derkerts insats och påverkan

• Main Author: Taivassalo Wikholm, Pamela
• Format: Others
• Language: Swedish
• Published: Stockholms universitet, Institutionen för kultur och estetik 2021
• Subjects: Tunnelbanekonst; pelare; ristningar; mosaik; smyckning; kvinnosaksfrågan; Siri Derkert; Vera Nilsson; Karin Lind; Juri Markkula; Liv Strömqvist; Art History; Konstvetenskap
• Online Access: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-196942

Syftet med uppsatsen är att undersöka Siri Derkerts och Vera Nilssons betydelse för att vi har konst i tunnelbanan idag. SL kallar tunnelbanan för ”världens längsta konstutställning” och drygt 200 konstnärer har bidragit till utsmyckningen och gestaltningen av de semi-offentliga rum som tunnelbanan utgör. Den första oktober 1950 invigs den första tunnelbanesträckan och dessa nya tunnelbanestationer hade ingen konst. Debatten om konstsmyckningar i tunnelbanan tog fart redan innan den första tunnelbanestationen öppnade. 1955 tog Stockholms stadsfullmäktige beslutet att det ska vara konst i tunnelbanan. Staden och Stockholms spårvägar utlyste en tävling 1956 om vem som får smycka T-Centralen. Nilsson och Derkert, som initierat tävlingen, fanns bland de konstnärer som fick uppdraget att smycka T-Centralen som invigdes 1957: Vera Nilsson med mosaikpelaren Det Klara som trots allt inte försvinner (1957) och Siri Derkert med Linje (1958) en pelare i betong, även kallad Kvinnopelaren.