| Summary: | Många har varit utsatta för incest och det är viktigt att belysa erfarenheter av berättande och avslöjanden om att ha varit utsatt för incest för att öka kunskap och förståelse för upplevelser och effekter av att berättande, kunskapen är viktig både för de som har varit utsatta, för närstående och för professionella. Det finns relativt lite studier om effekter av berättandet av att ha varit utsatt för incest som undersöker effekter i förhållande till olika aktörer som rättsväsende som hälso- och sjukvård, familj och vänner. Det behövs också forskning som täcker bredden i gruppen som har varit utsatta för incest, då flertalet av studierna är kliniska studier. Jag vill därför bidra till att med min uppsats öka förståelse för erfarenheter av att berätta för andra om att ha varit utsatt för incest. Min teoretiska utgångspunkt är fenomenologi. Jag har valt en kvalitativ forskningsansats för att genom semistrukturerade djupintervjuer få kunskap om och förståelse av en grupp kvinnors verkligheter och upplevelser. Som analysmetod har jag använt tolkande fenomenologisk analys. Mina slutsatser är att det kan vara viktigt för personer som har varit utsatta för incest att veta att berättandet för ursprungsfamiljen kan leda till att man inte blir trodd, förklaras galen, anklagas för att förstöra familjen och att berättandet kan leda till att kontakten med medlemmar i ursprungsfamiljen bryts. Genom att vara förberedd så ökar möjligheten att redan innan berättandet se till att ha stöd från andra, antingen personer i det privata nätverket, stödorganisationer eller från professionella. För professionella kan det vara bra att veta att personer som berättar för ursprungsfamiljen kan behöva stöd då berättandet och dess effekter ofta är en svår och smärtsam process. Då cirka fyra % av befolkningen enligt undersökningar har varit utsatta för incest så kanske vi alla behöver bli mer vana mer att prata om incest och bli medvetna om omfattningen av problemet för att kunna vara ett bra stöd för de som berättar.
|
|---|
