| Summary: | Flertalet studier världen över har visat att ungdomar och skolelever ofta ser pessimistiskt på framtiden i förhållande till miljöfrågor. Negativa känslor som hopplöshet och maktlöshet leder inte sällan till olika psykologiska hanteringsmekanismer som bland annat kan innebära att individen tar avstånd från miljöproblemen, till exempel genom att förneka allvaret eller genom att ta avstånd från ansvar. Lyckligtvis finns också hanteringsmekanismer som utifrån de negativa känslorna kan aktivera även positiva känslor, till exempel hopp. Flera forskare har uppmärksammat betydelsen av hopp för att ungdomar ska hitta motivation för att engagera sig i miljö- och hållbarhetsfrågor, och flera har också framhållit vikten av att hopp och känslomässiga aspekter inkluderas i miljöundervisningen. I den här studien undersöker jag hur några biologilärare på gymnasiet resonerar kring undervisning som kan bidra till att stödja elevers hopp och engagemang i förhållande till miljöfrågor. Studien är kvalitativ och enskilda intervjuer används för att samla in uppgifter kring lärarnas uppfattningar, erfarenheter och idéer om hur miljöundervisningen i biologi kan stödja elevers hopp och engagemang. Intervjumaterialet analyserades med hjälp av en tematisk analysmetod. Resultaten utgörs av sex huvudsakliga kategorier som sammantaget representerar de tillfrågade lärarnas uppfattningar med avseende på betydelsefulla delar i miljöundervisningen som kan stödja elevers hopp och engagemang i miljöfrågor.
|
|---|
